Idag söndag startar klimatmötet i Glasgow (COP26) som samlar världens länder, diverse internationella organisationer, intressegrupper och företag. Länderna representeras av delegationer. Dessa brukar ledas av representanter för miljödepartement men har vanligtvis deltagare från flera departement och myndigheter, så även den thailändska delegationen. Den leds i år av miljöminister Varawut Silpa-archa (son till tidigare premiärministern Banharn Silpa-archa). I Paris 2015, då Parisavtalet slutförhandlades var självaste Prayut Chan-o-cha på plats och det florerar rykten om att han även denna gång ska besöka klimatmötet.
Under COP25 i Madrid innehöll den thailändska delegationen 75 personer, vilket är en stor delegation. Vad gör då alla dessa människor under ett COP-möte? Först bör man känna till att alla inte är där samtidigt. Ministrar brukar anlända mot slutet av förhandlingarna med sin stab för att lösa utestående politiska frågor medan tjänstemän som förhandlar tekniska frågor (t ex om rapportering av utsläpp) brukar vara mest involverade i början. Alla är heller inte direkt inblandade i klimatförhandlingarna. En COP innebär en mötesplats och ger möjlighet till bilaterala och multilaterala möten mellan ministrar, tjänstemän, akademiker, lobbyister, och företag.
Länderna förhandlar genom en större grupp där ett land får representera gruppens positioner. Det fiins många olika grupper och det kan lätt bli lite rörigt. Länderna är indelade geografiskt i olika regioner inom FN-systemet. Detta innebär exempelvis att det är regionerna som förhandlar inbördes och mellan sig när en ordförande för en förhandlingsgrupp ska tillsättas. Sen finns det grupper som har en särskild status, vilket kan ge fördelar inte minst för möjligheten att få internationell klimatfinansiering. Här finns till exempel Minst utvecklade länder, och Små ö-stater under utveckling.
Övriga grupperingar är mer intressedrivna. När nord ställs mot syd brukar G-77 (alla utvecklingsländer) försöka samordna sig. EU brukar tala med en röst. EU tillsammans med AOSIS (De små ö-staternas allians) brukar ofta driva klimatambitionen framåt tillsammans. Paraplygruppen (i stort sett industriländerna förutom EU) talar ibland i gemensam sak (länderna bildar ett paraply på jordgloben). En grupp som inte varit så aktiv senare år men tidigare var tongivande är BASIC (Brasilien, Kina, Indien och Sydafrika). En mer udda konstellation är Miljöintegritetsgruppen: Sydkorea, Mexiko, Schweiz, och några till. En obekväm grupp är Likasinnade utvecklingsländer – en blandning av oljeproducenter i flera regioner och kommuniststater i Latinamerika.
Noterbart är att ASEAN inte uppträder gemensamt under dessa möten trots att länderna i Sydostasien gör gemensamma uttalanden utanför COP och har ett klimatsamarbete inom ASEAN. Thailand ingår i den stora G-77 men är annars ett av få länder som inte tillhör en specifik intressebaserad grupp. Thailand gick med i Likasinnade utvecklingsländer 2013, men hoppade av några år senare. Detta kan ha berott på gruppens hårda linje och kanske ett ökat thailändskt självförtroende. Den thailändska delegationens kompetens (inte bara antal) har utvecklats markant under de senaste 5 – 10 åren och Thailand tar oftare ordet nu än tidigare, inte minst i tekniska frågor.
Framtiden får utvisa om ASEAN kan bli en mer tongivande aktör inom klimatförhandlingarna. Med Indonesien, Malaysia och Vietnam som medlemmar i Likasinnade utvecklingsländer är det kanske inte sannolikt, men detta kan förstås förändras. Thailands, Vietnams och Indonesiens men även Filippinernas klimatpolitik börjar konvergera och alla dessa länder har planer på att införa prissättning på koldioxidutsläpp. Laos, Kambodja och Myanmar tillhör gruppen Minst utvecklade länder och har andra nationella agendor. Gemensamt för ASEAN är att hela regionen Sydostasien är en av de mest utsatta för klimatförändringarna. Ett gemensamt ASEAN-förhandlingsblock måste kanske ta sin utgångspunkt i det. Thailand har (som beskrivits i förra bloggen) inte uppdaterat sina utsläppsmål, men, kanske kommer ett utspel under mötet, vem vet.
Author: Johan Nylander
Johan har mångårig erfarenhet av international klimatpolitik och har under senare år arbetat med handel med utsläppsrätter för Asiatiska utvecklingsbanken och FN:s Klimatkonvention (Regional Collaboration Center, Bangkok).
