I en ny artikel, baserad på material från TT, varnar Aftonbladet för att fiskestoppet i Peru kan leda till en ”ansjovisfri Janssons frestelse”. Artikeln illustreras dessutom med en burk svensk Abba Ansjovis.
Problemet?
Burken innehåller inte ansjovis.
Den innehåller kryddad skarpsill.
Fiskestoppet i Peru gäller anchoveta, en riktig ansjovisart som främst används till fiskmjöl, fiskolja och omega-3. Den svenska ”ansjovisen” som används i Janssons frestelse har däremot tillverkats av skarpsill i generationer.
Ändå väljer Aftonbladet och TT att koppla samman dessa två helt olika fiskarter och skapa bilden av att julens Janssons frestelse är hotad.
Om artikeln verkligen handlade om den peruanska ansjovisen borde den rimligen illustrerats med riktig ansjovis, inte med en svensk produkt som innehåller en annan fiskart.
Den verkliga historien är dessutom betydligt mer intressant.
Den brist på ”ansjovis” som Sverige upplevt tidigare har handlat om skarpsill och hur våra egna bestånd förvaltas. Debatten har länge handlat om att enorma mängder småfisk mals ned till fiskmjöl och fiskolja för fiskodlingar, samtidigt som skarpsillen är en viktig del av havets ekosystem.
Den historien hade varit värd att berätta.
I stället får vi en rubrik som kopplar Peru till Janssons frestelse – trots att det handlar om två olika fiskarter.
Det väcker en berättigad fråga.
Om en så grundläggande detalj kan bli fel eller åtminstone presenteras på ett så missvisande sätt i en TT-artikel som publiceras av Aftonbladet – hur många andra uppgifter accepterar vi varje dag utan att själva kontrollera dem?
Källkritik gäller inte bara sociala medier. Den gäller även Sveriges största tidningar och landets största nyhetsbyrå.


