✔️ Minst 32 döda
✔️ Över 130 000 evakuerade
✔️ Skolor och sjukhus träffade
✔️ Kambodja kräver vapenvila – men skickar samtidigt trupp
✔️ Militären stärker greppet – samma mönster som inför tidigare kupper
🔻 Vad har hänt?
I slutet av juli eskalerade en pågående gränskonflikt mellan Thailand och Kambodja till en av de värsta på över ett decennium. Striderna inleddes med skottlossning nära Ta Muen Thom-templet i Surinprovinsen, och eskalerade snabbt till artilleri- och raketbeskjutning längs flera sektioner av gränsen.
Den mest uppmärksammade incidenten inträffade under natten till den 26 juli då kambodjanska soldater korsade gränsen vid Ban Chamrak i Trat – på tre olika punkter. Thailand svarade med en samordnad militär motinsats kallad ”Operation Trat Pikhat Pairee 1” där marinen drev tillbaka angriparna på 30 minuter med mortlar och artilleri.
🎯 Civilbefolkningen drabbas hårt
-
Minst 32 döda, varav över hälften civila
-
138 000 personer evakuerade i östra Thailand
-
23 000 evakuerade i Kambodja
-
Skolor, sjukhus och hem träffade i artillerielden, ett sjukhus i Phanom Dong Rak förstördes i beskjutning
🇰🇭 Kambodjas dubbelspel – fred i FN, krig på marken
Samtidigt som de militära attackerna pågick gick Kambodjas ambassadör vid FN ut och krävde omedelbar vapenvila och diplomatiska samtal. Det har väckt starka reaktioner internationellt och inom Thailand.
Att först skicka trupp över gränsen – och sedan spela fredsduva i FN – har kallats hyckleri, taktik och propaganda i samma andetag.
Kambodjas motiv kan bottna i:
-
Inrikes behov av att stärka premiärminister Hun Manets auktoritet
-
Försök att ta över strategiskt territorium och förhandla i efterhand
-
En klassisk ”chocka och frysa”-strategi: attackera snabbt – ropa på fred – behåll vad man tagit
🇹🇭 Men Thailand då – är allt bara försvar?
Thailand har agerat kraftfullt:
-
Infört martial law i 8 gränsdistrikt
-
Mobiliserat marinen, flygvapnet och gränsposteringar
-
Blockerat flera gränsövergångar och infört begränsningar för civila
Men bakom den militära responsen väcks nu frågor om den civila regeringens kontroll – och militärens ökande inflytande.
⚠️ MILITÄREN RUSTAR – MÖNSTER INFÖR KUPP KÄNNS IGEN
Thailand har en lång historia av militärkupper. Senast var 2014, och gång på gång har det skett när:
-
Ett yttre hot uppstår
-
Regeringen anses svag
-
Militären säger sig ”rädda nationen”
Här är tecknen vi ser just nu:
🔸 Martial law utfärdad direkt av militärbefäl – inte regeringen
🔸 Militära insatser sker utan full transparens till regeringen
🔸 Kritik mot Srettha-regeringen ökar – för svag, för långsam
🔸 Militärens synlighet i media ökar – gamla generaler intervjuas, hotbild målas upp
🔸 Ingen tydlig signal från kungahuset – samma tystnad som vid tidigare maktskiften
🔸 Militären talar nu öppet om ”försvaret av nationen” som sin skyldighet
Det är tydligt att militären inte bara reagerar – de förbereder sig. Samma retorik, samma metoder och samma juridiska verktyg används nu som före kuppen 2014.
📉 Regeringen pressas från två håll
Pheu Thai-regeringen under Srettha Thavisin sitter i en svår sits:
-
Om de inte agerar tillräckligt hårt, anklagas de för svaghet
-
Om de agerar för hårt, riskerar de destabilisering och konflikt med FN/ASEAN
-
Samtidigt står oppositionen People’s Party redo att ifrågasätta både regeringens och militärens agerande
Detta skapar ett vakuum där militären kan positionera sig som den enda stabila aktören.
🌐 Internationell reaktion – svag men växande
-
ASEAN (Malaysia som ordförande) försöker medla, men saknar muskler
-
FN:s säkerhetsråd diskuterar konflikten, men ännu utan resolution
-
EU och USA har uttryckt oro men ännu inte infört några sanktioner eller direkta krav
🧩 Slutsats: Ett krig, två agendor
Bakom artillerield och raketattacker pågår ett större maktspel:
-
Kambodja försöker ta territoriell kontroll och stärka ledarskapet inåt.
-
Thailand försvarar sig – men den militära maktapparaten växer åter in i centrum.
Det som började som ett gränsbråk riskerar nu att bli startskottet för ett nytt militärt maktövertagande i Thailand.
