Det har tagit lite tid, men nu händer det äntligen: Thailands regering inser att man inte kan bjuda in halva världens techjättar till landet utan att fråga sig var elen och vattnet ska komma ifrån. På onsdagens kabinettsmöte klubbade regeringen igenom en ny nationell policykommitté som ska hålla ett öga på datacenterindustrin – en bransch som växt så snabbt att den redan hunnit bli en black om foten för landets infrastruktur innan den ens hunnit bli en fullfjädrad exportmotor.
Regeringens talesperson Rachada Dhnadirek var tydlig med varför: myndigheterna vill locka investeringar, men är samtidigt oroliga för att branschens enorma törst efter el och vatten ska drabba vanligt folk. Det är ett välkommet erkännande av något som kritiker påpekat länge – att Thailand har sprungit före sig själv i jakten på AI-miljarder.
En investeringsvåg utan motstycke
För att förstå varför regeringen plötsligt känner sig tvungen att agera räcker det att titta på siffrorna. Under 2025 var den digitala sektorn den klart största mottagaren av ansökningar hos Board of Investment, med 746 miljarder baht i sökt kapital – merparten kopplad till datacenter. Värdet av renodlade datacenteransökningar mer än sjufaldigades, från 99 miljarder baht 2024 till 728 miljarder baht 2025. Och det bara fortsatte: under första halvåret 2026 sökte utländska investerare hela 1,37 biljoner baht i Thailand, en ökning med 80 procent jämfört med året innan, driven nästan uteslutande av AI och datacenterprojekt.
Namn som TikTok, Google och en rad internationella datacenteroperatörer som Bridge Data Centres, GSA Data Center och True Internet Data Center har alla etablerat eller expanderat verksamhet i landet, med tyngdpunkt i den Östra ekonomiska korridoren (EEC) kring Chonburi och Rayong. Det är precis den regionen där problemen redan börjat synas.
Tre ministrar ska hålla i tyglarna
Den nya Data Centre Business Policy Committee kommer att ledas av en vice premiärminister utsedd av regeringschefen, med ministrarna för Digital Economy and Society, Inrikes och Energi som vice ordförande. Kommittén ska ta fram policy, standarder och arbetsramverk som myndigheter måste följa när de godkänner projekt, utfärdar licenser eller andra tillstånd till datacenteroperatörer, och löpande analysera branschens effekter innan rekommendationer lämnas till kabinettet.
Fem områden pekas ut som särskilt kritiska: energisäkerhet och rena elpriser, rättvis fördelning av vatten och mark, säker stadsplanering och brandskydd, nationell datasäkerhet samt krav på att operatörer faktiskt tar ansvar och kompenserar samhällen som drabbas negativt. Rachada var ovanligt rak i sin formulering: branschen ska inte vara öppen för vem som helst, utan varje investering måste klara en rigorös granskning.
Vatten och el som redan är en stridsfråga
Att oron inte är tagen ur luften bekräftas av att kabinettsbeslutet kom samma dag som miljöaktivisten Srisuwan Janya lämnade in en petition till regeringen med krav på hårdare miljökontroller av just datacenter, molntjänster och elektronikprojekt – med varningen att de stora anläggningarna riskerar att konkurrera med hushåll och bönder om el och vatten. Även en oppositionspolitiker, Sahassawat Kumkong från People’s Party, har krävt en parlamentarisk granskningskommitté och pekat ut just Chonburi-provinsen, där minst 13 datacenter är under byggnation eller planering och ytterligare fyra redan är i drift, som ett område med akut vattenstress och redan existerande elavbrott.
Myndigheterna har redan börjat dra i olika spakar för att hantera trycket. Energimyndigheten godkände i mitten av juli en ny, separat eltaxa för stora datacenter – i storleksordningen fem till sex baht per kilowattimme, att jämföra med hushållens 3,95 baht för perioden september–december 2026 – just för att undvika att kostnaderna för nätutbyggnad vältras över på vanliga konsumenter. Stora projekt måste dessutom lämna in vattenhanteringsplaner innan staten över huvud taget bygger ut elnätet för att försörja dem.
Analys: Sent, men bättre än aldrig
Låt oss vara ärliga: den här kommittén kommer flera år för sent. Thailand har i praktiken sålt ut delar av sin framtida el- och vattenkapacitet till utländska techbolag utan att först räkna på vad notan blir för lokalbefolkningen. Att man nu inför en styrgrupp med fem ministrar och en rad fina rubriker om „rättvis resursfördelning” känns mer som ett sätt att hantera det politiska trycket – från miljöaktivister, oppositionspolitiker och lokalbefolkning i Chonburi – än ett genomtänkt planeringsarbete som skett i god tid.
Problemet är strukturellt. Thailand vill desperat bli regionens digitala nav och konkurrera med Singapore och Malaysia om AI-investeringar, men landet saknar det slack i elsystemet och vattenresurserna som krävs för att göra det utan att någon annan betalar priset. Den nya, högre eltaxan för datacenter är ett steg i rätt riktning – det är rimligt att storförbrukare betalar för den nätutbyggnad de kräver, snarare än att kostnaden smetas ut på hushåll som redan kämpar med höga elräkningar. Men en taxa löser inte vattenfrågan, och den löser definitivt inte grundproblemet: att godkännanden hittills delats ut i rasande takt utan att någon på allvar frågat sig om regionens infrastruktur klarar belastningen när alla projekt väl står klara samtidigt.
Man ska heller inte glömma vem som i slutändan får ta notan om kommittén misslyckas. Det är inte techjättarna – de flyttar bara verksamheten någon annanstans om villkoren blir för dyra. Det är böndern i Chonburi som konkurrerar om bevattningsvatten, och det är den thailändska medelklassen som riskerar strömavbrott när elnätet inte hänger med. Regeringens retorik om att „ingen ska drabbas” är lätt att uttala i ett pressmeddelande, betydligt svårare att leverera när miljardinvesteringar redan är i pipeline.
Vad som händer nu
Kommittén ska nu utforma konkreta standarder och godkännandeprocesser, men det återstår att se om den får tänderna att faktiskt stoppa eller villkora projekt som inte klarar kraven – eller om den mest blir ännu ett skikt av byråkrati ovanpå en investeringsmaskin som redan rullar i full fart. Håll utkik efter hur EEC-regionen, med sina redan ansträngda vatten- och eltillgångar, hanteras i praktiken när fler av de redan godkända projekten går från ritbord till drift under de kommande åren.
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
