Örebro Hockey gör ett rejält omtag inför SHL-säsongen. In kommer Martin Filander som ny huvudtränare, ut går Niklas Eriksson efter tio säsonger i klubben. Samtidigt har sportchefen Henrik Löwdahl byggt en trupp med en detalj som sticker ut rejält: hela nio spelare, målvakten inräknad, skjuter höger. Det är ovanligt, för att inte säga extremt, i en sport där lag normalt strävar efter balans mellan vänster- och högerfattade spelare.
Filander själv skrattar åt saken i Expressens podcast Hockeypuls men medger att det kan bli en utmaning att pussla ihop kedjor där två högerfattade forwards ska samsas i samma femma. Frågan är om det är den udda detalj som avgör säsongen, eller om det är något helt annat som borde oroa Örebro-supportrarna mer.
Eriksson fick gå efter tio år
Beslutet att skiljas från Niklas Eriksson var långt ifrån självklart på pappret. Örebro Hockey väljer att avsluta samarbetet med sin huvudtränare Niklas Eriksson, beslutet fattades efter en period med svaga resultat i SHL. Eriksson hade fört klubben till både en fjärdeplats 2023 och en sjätteplats 2021, men trots det bröts kontraktet i förtid – han hade faktiskt ett år kvar. Örebro var länge indraget i bottenstriden i SHL, men lyckades till slut undvika negativt kval, och laget hittade formen under säsongens avslutning och tog sig till åttondelsfinal innan det tog stopp mot Luleå. Att sparka en tränare som ändå lotsade laget till slutspel, om än ett kortvarigt sådant, säger en hel del om hur höga förväntningarna nu är i Örebro.
Filander kommer med bagage från Schweiz
Den som ska axla manteln är ingen nykomling i sammanhanget, men han kommer inte heller med en strålande facit i bagaget. Efter två säsonger i Schweiz är Martin Filander tillbaka i svensk hockey, och tränaren har tidigare varit huvudansvarig i Oskarshamn i SHL under fyra säsonger. Där gjorde han verkligen skäl för sitt rykte – han ledde klubben till dess två mest framgångsrika säsonger någonsin och prisades som SHL:s bästa tränare två år i rad. Men resan till Schweiz och EHC Biel-Bienne blev betydligt tuffare. Trots en kontraktsförlängning så sent som i juli 2025 fick 44-åringen sparken efter ett och ett halvt år på posten, sedan lagets prestationer inte uppfyllt de förväntningar som klubben och fansen haft rätt att förvänta sig.
Det finns alltså två helt olika berättelser om samma tränare: succén i Oskarshamn och floppen i Biel. Att Örebro väljer att satsa på honom ändå bygger uppenbarligen på att man tror mer på Oskarshamns-Filander än på Biel-Filander – och på att hans rötter i klubben väger tungt. Han har historik i Örebro då han varit både assisterande tränare och huvudtränare i föreningens J20-lag, samt jobbat som assisterande GM, och han spelade själv fyra säsonger i klubbens tröja innan han la av 2013. Nu har han skrivit ett treårskontrakt som sträcker sig till säsongen 2028/2029.
En trupp med udda balans
Sportchef Henrik Löwdahl har inte bara bytt tränare – truppen har också ritats om rejält. Klubben har tagit in Filip Larsson som ny förstemålvakt, Robin Salo förväntas driva spelet från backsidan och Max Véronneau ska bidra med fart och mål i de främsta kedjorna, medan Josh Dickinson ger fler alternativ på centerpositionen och Erik Norén ska stärka defensiven. Samtidigt har flera etablerade namn försvunnit, bland dem Patrik Puistola, Noah Steen, Teemu Turunen och Sean Malone. Klubben slutade tia föregående säsong, men på pappret ser den nya truppen mer spännande ut.
Så till detaljen som fångat mest uppmärksamhet: nio högerskyttar i truppen, målvakten Jonas Arntzen inräknad. Filander har faktiskt fem högerfattade forwards, vilket är flest i ligan tillsammans med Rögle. Att ha två högerfattade forwards i samma kedja är enligt honom själv ovanligt jobbigt att lösa rent taktiskt, men han ser samtidigt en fördel i att nästan varje backpar har en rightare, vilket kan balansera lagets spel åt båda hållen.
Analys: Ett vågspel byggt på nostalgi och potential
Låt oss vara ärliga: att hämta hem en tränare som just blivit sparkad från sitt senaste jobb är sällan ett tecken på styrka – det är oftare ett tecken på att man saknar bättre alternativ, eller att man litar blint på gamla meriter. Örebro gör precis det här. Man plockar in en man vars facit i Schweiz var en nedåtgående kurva, från nia och kvartsfinal till elfte plats och missat slutspel, och hoppas att hans framgångar i Oskarshamn för flera år sedan är den sanna versionen av Martin Filander.
Det finns en logik i det ändå. Filander känner klubben inifrån, har relationer med sportchefen och en historik som gör honom till ett tryggt val trots CV:t från Biel. Men det är också ett bekvämt val – klubben väljer det som känns rätt i magen snarare än att göra ett djärvt, oprövat rekryteringsval. Frågan Örebro måste ställa sig är om det är rätt man för att vända en klubb som redan var indragen i bottenstriden förra säsongen.
Vad gäller den ojämna högerskytte-balansen i truppen tror jag Filander överdriver charmen i den. Ja, det kan ge fördelar i powerplay-uppställningar, men i grunden handlar hockey om flyt i spelet, och att tvinga in två högerfattade forwards i samma kedja är sällan en styrka – det är ett kompromissbygge som ledningen borde ha undvikit vid rekryteringen istället för att i efterhand kalla det en ’rolig detalj’. Att sportchefen samtidigt låtit flera etablerade spelare försvinna utan att fullt ut ersätta deras produktion gör att jag ser truppens uppgradering som mer skenbar än reell.
Vad som väntar framöver
Örebro inleder SHL borta mot Färjestad den 19 september och har hemmapremiär mot nykomlingen Björklöven fem dagar senare. De första veckorna kommer avslöja om Filander kan hitta tillbaka till formen från Oskarshamn-åren, eller om Biel-fiaskot var en försmak av vad som väntar. För Örebro-supportrarna blir det en säsong där både tränarvalet och den ovanliga truppsammansättningen sätts på prov redan från start.
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
