”Regeringen och riksdagen skulle få en roll i att bestämma finansieringen varje år.” Så varnar People’s Party-ledamoten Phakamon Nunanan för förslaget att låta Thai PBS leva på årliga budgetanslag. Hennes poäng är att det gör public service utsatt för politiskt inflytande.
Vad hon invänder mot
Phakamon Nunanan menar att ett beroende av årliga anslag gör Thai PBS sårbart.
Skälet är mekaniskt snarare än moraliskt: om regering och riksdag varje år avgör hur mycket kanalen får, så har de varje år ett påtryckningsmedel mot den som ska granska dem.
Det krävs inget hot för att det ska fungera. Det räcker att redaktionen vet att pengarna beslutas av dem den bevakar.
Vad som föreslås
Bhumjaithai-ledamoten Supachai Jaisamut, ordförande för partiets juridiska frågor, vill ändra lagen om Thai PBS.
I dag får kanalen pengar ur den så kallade syndaskatten på alkohol och tobak, upp till två miljarder baht om året. Pengarna kommer automatiskt.
Förslaget ersätter det med årliga anslag ur statsbudgeten.
Kritiken breddas
Thailands konsumentråd kräver att förslaget dras tillbaka och varnar för budgetnedskärningar och hot mot det redaktionella oberoendet.
Sex mediebolag har begärt en grundlig översyn och ett offentligt samråd.
Thai PBS själva understryker att public service kräver frihet från statlig inblandning, men säger sig villiga att delta i samråd — förutsatt att en ny lag skyddar det redaktionella oberoendet.
Skillnaden är inte statliga pengar – det är vem som beslutar
Thai PBS lever på statliga medel redan i dag. Det som föreslås är inte att införa statlig finansiering, utan att ändra hur den beslutas.
I dag: en lagstadgad andel av alkohol- och tobaksskatten, upp till två miljarder baht. Beloppet kommer automatiskt. Ingen regering behöver fatta något beslut, och ingen kan hålla inne det.
Med förslaget: ett anslag som regering och riksdag beslutar om varje år.
Det är hela skillnaden, och det är där risken ligger. Pengarna blir en återkommande politisk fråga i stället för en automatisk rättighet.
Det är skyddet som avgör
Länder som låter politiken besluta om anslagen år för år brukar bygga in spärrar mot just det Phakamon varnar för:
- Fleråriga anslag. Australien beslutar om ABC:s pengar tre år i taget. Det betyder att en tillträdande regering kan finna två år redan låsta och alltså inte kan röra dem. Den sittande regeringen styr inte finansieringen — den ärver den.
- Lagstadgade formler som binder nivån i stället för att lämna den öppen.
- Oberoende organ som fördelar medlen i stället för regeringen direkt.
Skillnaden mot det thailändska förslaget är strukturell, inte gradskillnad. Med treåriga beslut kan en regering som blir granskad inte svara med pengarna — besluten är redan fattade. Med ettåriga beslut kan den det, varje år.
Det farliga är alltså inte att pengarna kommer ur budgeten. Det farliga är ettåriga, fritt beslutade anslag utan spärrar.
Och i det thailändska förslaget nämns inga sådana spärrar.
Varför det angår läsaren
En granskande kanal som inte kan granska är inte bara en förlust för journalistiken.
Det är genom public service som översvämningsvarningar, myndighetsbesked och politisk ansvarsutkrävning når ut till människor som inte läser engelskspråkig press. Vi har sett under den gångna veckan vad som händer när informationen från myndigheterna går isär.
Samrådet pågår till den 14 oktober. Därefter går förslaget till regeringen och sedan till riksdagen.
Källa: Thai PBS World.
