Thailands sexindustri skapades exklusivt för utländska turister, eller hur? Fel! Det är en myt att Thailands sexindustri gjordes exklusivt för turister. Det var inrättat för thailändare.
Det finns hundratals ”Love Motels” spridda över landet, och det är inte utlänningar som brukar åka dit. Det finns till och med en term för en tillfällig sexpartner, ”Gik”, som är som en ”Knull-kompis”. Så låt oss inte förenkla sexturismens komplexa historia i Thailand, eftersom dess tillväxt påverkas av många faktorer som ekonomin, kulturella attityder och regeringens politik.
För att verkligen förstå Thailands sexindustri måste vi gå tillbaka i tiden. Sexuellt slaveri är djupt rotat i Thailands historia, och allt börjar med månggifte. Att ha flera fruar var ett tecken på rikedom och social status, och denna praxis var vanlig bland thailändska kungar och mäktiga män. Kvinnor kommodifierades, och sexköp blev ett sätt att etablera social status och rikedom.
Sexarbete i Thailand har dokumenterats så långt tillbaka som på 1300-talet, och den moderna sexindustrin upplevde en kraftig tillväxt under början av 1900-talet när den tjänade en våg av kinesiska invandrare, japanska soldater under andra världskriget och amerikanska soldater under Vietnam. Krig. Men trots sin ekonomiska betydelse mötte branschen ökande förbittring från många thailändare på grund av dess synlighet och ryktbarhet. Som ett resultat antog landet lagen om undertryckande av prostitution 1960 och lagen om förebyggande och undertryckande av prostitution 1996, som i praktiken kriminaliserade de flesta aktiviteter i samband med sexarbete och de vinster som genererades från det.
Thailändska tjänstemän förringar ofta förekomsten av prostitution för att ge en positiv bild av landet och för att blidka väljare som motsätter sig sexarbete. Dessa påståenden möts dock ofta av skepsis, vilket kommentatorer i sociala medier fann när polisen meddelade att de inte hittade några illegala prostituerade under en inspektion den 14 januari i Pattaya.
Sexarbetare anklagar thailändsk polis för att utpressa eller ignorera dem, och forskare som Ronald Weitzer, en sociolog och expert på sexarbete i Thailand, hävdar att polisen är starkt involverad i sexturism och tjänar på branschen. Weitzer menar att polisen, som har ett egenintresse av att hålla prostitution olaglig, får utdelning.
Pol. Generalmajor Surachate ”Big Joke” Hakparn, biträdande generalkommissarie för den kungliga thailändska polisen, föreslår att legalisering av sexarbete kan bidra till att minska korruptionen. Han tror att legalisering skulle vara fördelaktigt för brottsbekämpande myndigheter genom att eliminera behovet av att disciplinera tjänstemän för korruption och tillåta dem att fokusera sina resurser på andra områden.
Fenomenet prostitution är till stor del ett resultat av fattigdom, låg utbildningsnivå och brist på sysselsättningsmöjligheter på landsbygden. Majoriteten av de prostituerade i Thailand kommer från nordöstra Isaan-regionen i landet, såväl som från etniska minoriteter eller grannländer som Myanmar och Laos.
Enligt UNAIDS fanns det cirka 43 000 sexarbetare i Thailand 2019
Det finns en mörkare sida av sexindustrin, som diskuteras i Stephen Leathers utmärkta bok Private Dancer. Sexhandel, en form av människohandel, innebär manipulation, tvång, våld och känslomässiga övergrepp. Även om en person avsiktligt väljer att bli sexarbetare, förskjuter varje närvaro av manipulation, övergrepp eller tvång deras omständigheter från valt arbete till trafficking. Sexarbete och sexhandel frodas i Thailand på grund av en stark närvaro i landets historia, och många familjer lever i extrem fattigdom, med små ekonomiska möjligheter.
Så nästa gång du hör någon förenkla historien om Thailands sexindustri, kom ihåg att det inte bara handlar om amerikanska soldater eller utländska turister. Det finns en komplex och mörk historia bakom det hela, och det är något vi alla borde vara medvetna om.
