Valkommissionen i Thailand har identifierat 229 personer som misstänkta för att ha riggat senatsvalet. Nu går man vidare mot 77 av dem. Det är inte rättskipning. Det är ett urval.
Siffrorna kommer från kommissionens egen underkommitté, den som fick i uppdrag att utreda anklagelserna om röstkarteller i senatsvalet 2024. Den landade i 229 namn.
Valkommissionen röstade sedan, med majoritet, för att driva rättsliga åtgärder mot 77.
Ingen har förklarat vad som skiljer de 77 från de 152 andra. En minoritet inom kommissionen motsatte sig beslutet. Oppositionspolitiker och akademiker har anslutit sig till kritiken. Och den uppenbara frågan hänger kvar i luften: vem bestämde var strecket skulle dras, och varför just där?
Det här kostar pengar
Det är lätt att avfärda det som inrikespolitik. Det vore ett misstag.
Sakon Varanuwatana, tidigare dekanus för ekonomiska fakulteten vid Thammasat-universitetet, säger till Thai PBS World att beslutet är en besvikelse och att det visar hur rättsstaten försvagas i den offentliga sektorn. Valkommissionen skulle vara ett oberoende organ som balanserar den verkställande makten. Den har inte gjort sitt jobb.
Det syns i mätningarna. I IMD:s konkurrenskraftsranking för 2026 ligger Thailand på plats 32 för offentlig förvaltning – långt efter landets tionde plats för ekonomisk prestation. På Transparency Internationals korruptionsindex fick Thailand 33 poäng av 100 för 2025 och hamnade på plats 116 av 182 länder.
Det här är inte abstrakta siffror. Utländska investerare läser dem innan de bestämmer sig.
”Investerare ser ett högt korruptionsindex, en svag rättsstat och bristande transparens som dolda kostnader för att göra affärer i Thailand”, säger Sakon.
Thailand har haft låg tillväxt i åratal. En av de viktigaste förklaringarna är politisk instabilitet. De flesta regeringar de senaste två decennierna har inte suttit ut sin fyraårsperiod.
Streckkoderna på valsedeln
Parallellt ligger ett annat ärende i författningsdomstolen. Det handlar om något som borde vara enkelt: att en röst ska vara hemlig.
Vid valet till representanthuset den 8 februari i år tryckte valkommissionen streckkoder på partilistvalsedlarna och QR-koder på valkretsvalsedlarna. Koderna trycktes både på själva valsedeln och på talongen.
Den som har tillgång till båda delarna kan korsreferera koden mot röstlängden – och se exakt hur en enskild person röstade.
Valkommissionen invänder att valsedlarna förvaras säkert. Det är inte svaret på frågan. Grundlagens paragraf 85 kräver hemlig röstning, och hemlig röstning betyder hemlig också från staten. Också från valkommissionen själv.
Ärendet lämnades in av ombudsmannen efter klagomål från medborgare, jurister och politiker, däribland Khunying Sudarat Keyuraphan.
Att en myndighet kan avkoda hur du röstade är tillräckligt. Förtroendet är borta i samma sekund som möjligheten finns.
Gatan väntar
Konservativa aktivister har dragit i gång demonstrationer mot regeringen. Progressiva grupper riktar in sig på valkommissionen och kräver att grundlagen skrivs om.
Olarn Thinbangtieo, lektor vid statsvetenskapliga fakulteten på Burapha-universitetet, ser en upptrappning både i parlamentet och på gatan.
Oppositionen planerar att ta upp valkommissionens beslut i riksdagen. Ärendet går rakt in i premiärminister Anutin Charnvirakul och andra tunga namn i Bhumjaithai – de pekades ut av kommissionens egen underkommitté.
”Misstroendedebatten och gatuprotesterna kan sätta stark press på Pheu Thai att lämna koalitionen”, säger Olarn.
Nästa avgörande steg ligger hos Högsta domstolen: utvidgas prövningen till alla 229, eller stannar den vid de 77 som valkommissionen valde ut?
Och så klubben man vill in i
Regeringen har satt upp ett mål. Thailand ska ta sig ur medelinkomstfällan och bli ett höginkomstland, och vägen dit går via medlemskap i OECD.
Det är en rimlig ambition. Ett medlemskap skulle ge ett ramverk för att rensa i regelverk och byråkrati, signalera stabilitet till investerare och tvinga fram reformer som höjer produktivitet och löner.
Problemet är att OECD granskar kandidater i dussintals kommittéer, och att det man granskar är precis det som just nu ifrågasätts: demokratiska värderingar, rättsstat, transparent förvaltning.
”Thailand kommer sannolikt inte in i klubben, eftersom landets politiska system och rättstillämpning går emot OECD:s grundprinciper”, säger Sakon.
Sammanfattningsvis
Ett land kan inte samtidigt be världen om förtroende och låta sin valmyndighet plocka ut en tredjedel av de misstänkta utan att förklara varför.
Thailand har en stark ekonomi som hålls tillbaka av svaga institutioner. Det är inte ett moraliskt problem i första hand. Det är en faktura, och den skrivs ut i uteblivna investeringar, låg tillväxt och löner som inte rör sig.
De 152 namnen som inte gick vidare är inte en detalj. De är hela frågan.
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
