97,90 baht kilot. Så högt har priset på thailändskt rökt gummi inte varit på tio år. För de 1,7 miljoner småbrukarhushåll som står för nästan allt gummi landet exporterar är det den bästa noteringen sedan protesterna 2013 – men siffran har en baksida som sällan nämns: priset är högt därför att det finns för lite gummi.
Siffrorna
Gummimyndigheten RAOT redovisar årets toppnoteringar fram till den 27 oktober, i baht per kilo:
- Rökt gummiplatta klass 3 (RSS3): 97,90 – högsta på ett decennium
- Orökt gummiplatta: 93,50
- Färsk latex: 89,95
- Cup lump, 100 procent: 82,17
Det här är årets högsta inköpspriser under perioden, inte dagsnoteringar. Men riktningen är entydig. I mitten av juli låg RSS3 runt 93 baht.
Jordbruks- och kooperationsminister Suriya Jungrungreangkit har beordrat tätare övervakning av utbud, handel och kvalitet. RAOT:s tillförordnade guvernör Sansana Suriyothin räknar med att priserna håller sig höga året ut, och pekar på ett stramt globalt utbud.
”Att hålla priset stabilt kräver åtgärder på volym, kvalitet och marknad samtidigt”, säger Suriya.
Perspektivet: 120 baht
För att förstå vad 97,90 betyder behöver man backa till hösten 2013.
Då blockerade gummiodlare i södern vägar och järnvägar i veckor. Kravet var ett garantipris på 120 baht per kilo. Regeringen erbjöd 80, odlarna sänkte kravet till 101, och regeringen vägrade prisingripande och lade i stället 21,2 miljarder baht i subvention – ungefär tio baht kilot. Kravaller bröt ut, och kravallpolis sköt tårgas mot ett femhundratal demonstranter på en motorväg.
Marknaden har nu av egen kraft tagit sig inom tjugotvå baht från det som då betraktades som ett orimligt krav.
Däremellan ligger de magra åren, när priset tidvis låg strax över hälften av dagens nivå. Det är den resan som gör skillnaden konkret för ett hushåll i Songkhla eller Nakhon Si Thammarat.
Men: priset är högt därför att det finns för lite
Det här är den del som brukar falla bort i rapporteringen.
Ett rekordpris på jordbruksråvara betyder inte automatiskt rekordinkomst. Det beror på hur många kilo odlaren faktiskt får fram.
Och gummi tappas inte i regn. Snittet i barken fylls med vatten, latexen späds ut eller spolas bort, och koaguleringen blir sämre. En odlare som får kraftigt regn natt efter natt förlorar helt enkelt tappdagar. Det går inte att ta igen – trädet ger det det ger.
Södra Thailand har de senaste veckorna legat under just sådant regn. Samma lågtryck som lagt Phuket under vatten – tre översvämningar på fem dygn – ligger över gummibältet.
Lägg till det långsiktiga: odlare i Thailand, Indonesien och Vietnam har i åratal gått över till palmolja och durian, som ger bättre betalt per rai. Arealen krymper, träden åldras, och världen har hamnat i ett strukturellt underskott.
Alltså: odlaren får ett bättre pris – på färre kilo. Hur mycket som blir kvar i handen beror helt på hur de två rör sig i förhållande till varandra.
EU-regeln som kommer i december
Det finns en till faktor, och den har ett datum.
EU:s avskogningsförordning, EUDR, börjar tillämpas för stora och medelstora aktörer den 30 december 2026. För små och mikroföretag gäller 30 juni 2027. Gummi är en av de varor som omfattas: för att få säljas i EU måste produkten kunna visas vara lagligt producerad och inte komma från mark som avskogats.
Thailand är klassat som lågriskland, vilket är en fördel. Problemet ligger på hushållsnivå. En småbrukare med några rai ska kunna visa var varje kilo kommer ifrån – med koordinater.
Marknaden har börjat lösa det med pengar. Mellanhänder som certifierar odlare betalar i dag 1,5 till 3 baht extra per kilo till den som uppfyller kraven. Det är en betydande premie på ett kilo som redan ligger nära hundralappen.
Det är också den verkliga innebörden i regeringens plan på ett GPS-baserat system, Smart CESS, som ska spåra gummitransporter och kontrollera exportavgifterna från budgetåret 2027. Officiellt handlar det om avgiftskontroll. I praktiken bygger Thailand den spårbarhet som Bryssel kommer att kräva.
Vad odlarna uppmanas göra
Jordbruksdepartementet har öppnat en kanal för att anmäla misstänkta oegentligheter i handeln, och Phra Phirun-centret ansvarar för kontroll och brottsbekämpning genom hela kedjan.
Till odlarna går ett konkret råd: använd standardiserade koaguleringsmedel och håll bort föroreningar. Att ta genvägar med fel kemikalier sänker kvalitetsklassen, och skillnaden mellan klasserna är i dagens läge femton baht kilot.
Myndigheterna ska också jämföra thailändska priser mot världsmarknaden varje månad, hantera statens gummilager och hålla uppsikt över gummi som säljs utanför det reglerade systemet.
Det här är läget
Priset är det bästa på tio år och väntas hålla i sig året ut. Orsaken är brist, inte efterfrågeboom, och bristen beror delvis på väder som samtidigt kostar odlarna tappdagar.
Den som har gummiträd i familjen märker alltså två saker samtidigt i höst: bättre betalt per kilo, och färre kilo att sälja.
Källor
- The Nation – RAOT:s prisnoteringar, ministerns och guvernörens uttalanden samt Smart CESS.
- Mongabay – antalet småbrukare, deras andel av produktionen och premien för certifierat gummi.
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/2650 – de framflyttade tillämpningsdatumen för EUDR.
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
