Högsta domstolen i Thailand går ut och tillbakavisar uppgifter om att ordföranden för domstolens valavdelning skulle ha sökt stöd hos senatorer för att bli domare i författningsdomstolen. Samtidigt flyttas han bort från valmålen.
Anklagelserna gäller Worawut Thawathasin, ordförande för Högsta domstolens avdelning för valmål.
Vad han anklagas för
Enligt uppgifter som spridits i sociala medier ska Worawut ha träffat en tidigare politiker, känd under smeknamnet ”Nai Nor”, för att få senatorernas stöd till en plats i författningsdomstolen – i utbyte mot gynnsamma domar i valmål.
Högsta domstolen avvisar uppgifterna.
”Det har bekräftats av Worawut själv att han aldrig har rest för att träffa den personen”, skriver domstolen i sitt uttalande den 24 september.
Domstolen har gett sitt juridiska kansli i uppdrag att vidta rättsliga åtgärder mot dem som sprider kopplingen, för att skydda hans anseende och karriär.
Flyttas från valmålen
Från den 1 oktober övergår Worawut till en administrativ tjänst utan befattning med valmål.
Domstolen anger inte att förflyttningen har något samband med anklagelserna.
Därför är det känsligt
Avdelningen för valmål avgör om valresultat ska stå fast, om kandidater ska diskvalificeras och om partier ska upplösas. Det är en av de mest politiskt laddade funktionerna i det thailändska rättsväsendet.
Författningsdomstolen, som Worawut enligt anklagelserna ska ha velat in i, har ännu större makt. Den har avsatt premiärministrar och upplöst partier – senast Move Forward, valets största parti 2023.
Bakgrunden är också att valkommissionen utreder påstådd samverkan vid senatsvalet 2024. Av 229 misstänkta har hittills 77 åtalats. En nationalistisk koalition ledd av Sondhi Limthongkul demonstrerade under torsdagen utanför valkommissionens kontor i Bangkok med krav på en bredare utredning.
Vad det betyder
För den som bor här är det värt att förstå mekaniken: i Thailand avgörs politiska maktfrågor ofta i domstol, inte i riksdagen. Regeringar faller på domstolsbeslut, partier upplöses av domare.
Just därför blir frågan om vem som sitter på de stolarna – och hur de tillsätts – en fråga om vem som styr landet.
