Två utredningar. Samma valrörelse, samma bevis, samma myndighet. Den ena rekommenderar åtal mot 229 personer. Den andra vill lägga ned alltihop.
Nu ska Thailands valkommission välja vilken av sina egna utredningar den tror på. Deadline är den 8 september.
Vad det handlar om
Frågan gäller senatsvalet 2024 – det där märkliga trestegsvalet där kandidaterna röstar på varandra i stället för att väljarna gör det. Misstanken är att valet var organiserat: att röstningen styrdes i förväg genom nätverk, betalningar och färdiga listor.
Valkommissionens 26:e utredningspanel kom fram till att det fanns underlag för rättsliga åtgärder mot 229 personer. Bland dem 138 av senatens 200 ledamöter – alltså en klar majoritet av kammaren – plus ett stort antal företrädare för Bhumjaithai.
Sedan tillsattes en 36:e panel. Den röstade 5–2 för att avskriva anmälningarna.
Det är den senare rekommendationen valkommissionen nu ska anta eller förkasta.
Att en myndighet producerar två diametralt motsatta slutsatser om samma sak är i sig ett underbetyg. Antingen höll den första utredningen inte måttet, eller så höll inte den andra det. Båda kan inte ha rätt.
Sedan läckte handlingarna
Mitt i det här läckte utredningsmaterialet. Och innehållet var inte harmlöst: penningflöden, kopplingar mellan kandidater och politiska nätverk, samt poängprotokoll som enligt uppgift använts för att organisera röstningen.
Materialet överlappar dessutom med bevis som DSI – Thailands motsvarighet till en särskild åklagarmyndighet – granskar i ett ärende om kriminell sammanslutning och penningtvätt.
Justitieminister Ruthapon Naowarat har medgett att en DSI-rapport läckt och därefter offentliggjorts av oppositionspartiet People’s Party och organisationen iLaw.
Regeringens svar: jaga läckan
Premiärminister Anutin Charnvirakul ställde sig på onsdagen bakom rättsliga åtgärder mot den som läckt. Obehörigt röjande av myndighetshandlingar är ett brott, konstaterade han, och berörda myndigheter har polisanmält.
På frågan om läckan var avsedd att undergräva regeringen svarade han:
– Det är uppenbarligen inte gjort i goda avsikter.
Enligt paragraf 41 i valkommissionens organisationslag kan röjande av utredningshandlingar ge upp till fem års fängelse och böter på 100 000 baht. DSI lämnade in sin anmälan hos Central Investigation Bureau i tisdags.
Notera vad som faktiskt sker här. Uppgifter om att 138 senatorer kan ha köpt sina platser hamnar offentligt – och den snabbaste, mest resursstarka reaktionen från statsmakten riktas mot den som avslöjade dem, inte mot det som avslöjades.
Det kan mycket väl vara juridiskt korrekt. Läckan är sannolikt olaglig. Men prioriteringsordningen säger något om var tyngdpunkten ligger.
Senatorerna går till motangrepp
Senator Pisit Apiwattanapong angrep på torsdagen People’s Party-ledamoten Parit Wacharasindhu och iLaws chef Yingcheep Atchanont för att ha spridit uppgifter ur de läckta filerna.
Han ifrågasatte om uppgifterna är äkta och korrekt inhämtade, om publiceringen av personuppgifter bryter mot dataskyddslagen, och om det kan utgöra brott som falska datauppgifter eller förtal. Han anklagade dem också för att störa rättsprocessen och driva en ”häxjakt” mot senatorer via sociala medier.
Senator Kob Ajanakitti följde upp med liknande kritik.
Bhumjaithais chefsjurist Supachai Jaisamut ställde den fråga som partiet uppenbarligen anser är starkast: varför fokuserar de som sprider materialet på den 26:e panelens slutsatser utan att ge den 36:e panelens bedömning samma utrymme?
Det är en rimlig invändning – men den skär åt båda hållen. Man kan lika gärna fråga varför en andra panel behövde tillsättas efter att den första kommit fram till obekväma slutsatser.
People’s Party-ledaren Natthaphong Ruengpanyawut försvarade offentliggörandet med att allmänheten har rätt att veta sanningen om uppgifterna stämmer – oavsett varifrån de kommer.
Kalkonerna i Ratchaburi
Och så finns den detalj som gör den här historien svår att vifta bort.
Parit uppger sig ha fått uppgifter om att Napintorn Srisunpang – i dag minister vid premiärministerns kansli, då biträdande handelsminister – träffade en senatskandidat två gånger på sitt departementskontor den 24 och 25 juni 2024. Alltså strax före den avgörande slutomgången i valet.
Enligt Parit ombads kandidaten att skriva under en avskedsansökan i förväg, så att den kunde användas för att kontrollera honom om han blev senator.
Napintorns förklaring till mötena är att de handlade om ett överskott av kalkoner i Ratchaburi.
Parit säger att han inte kan hitta någon notering om det påstådda klagomålet i departementets officiella diarium.
Han har uppmanat Napintorn att svara på anklagelserna, bett handelsminister Suphajee Suthumpun att förhindra att dokument konstrueras i efterhand, och krävt att valkommissionen agerar opartiskt i stället för att skydda någon i det som kallas ”det blå nätverket” – Bhumjaithai och partiets allierade.
Kalkonförklaringen kan givetvis vara sann. Överskott av fjäderfä är en fullt legitim handelspolitisk fråga. Men när ett möte två dagar före ett avgörande val ska förklaras med kalkoner, och diariet inte känner till ärendet, då ligger bevisbördan hos den som förklarar.
Vad som faktiskt står på spel
Valkommissionen sitter i en rävsax där båda utgångarna är dyra.
Lägger den ned ärendet riskerar kommissionärerna själva anklagelser om tjänstefel – något reservsenatorer och civilsamhällesgrupper redan varnat för.
Driver den ärendet vidare hamnar ett stort antal sittande senatorers mandat i fråga. Vi talar om en majoritet av överhuset.
Kommissionen väntas ta ställning till om fallet ska hänskjutas till Högsta domstolen. Samtidigt finns en oro inom oppositionen för att åtgärder kan komma att riktas mot bara åtta personer – trots att den påstådda härvan omfattar 229.
Det vore i praktiken en tredje väg: att formellt agera, men i en skala som inte rubbar någonting.
Ett forum där ytterligare bevis skulle presenteras den 29 augusti har för övrigt flyttats från ett Bangkok-hotell till parlamentet, sedan hotellet dragit tillbaka sitt tillstånd att hålla mötet där.
Slutsats
Det här är inte i första hand en historia om en läcka. Det är en historia om vad som händer när kontrollorganen granskar makten de själva är beroende av.
Bhumjaithai leder regeringen. Bhumjaithai-företrädare finns bland de utpekade. Valkommissionen ska avgöra saken – och har redan producerat två utredningar som pekar åt rakt motsatta håll.
Oavsett vad kommissionen landar i den 8 september kommer halva landet att vara övertygat om att beslutet var politiskt. Den skadan är redan gjord, och den gjordes den dag en andra panel tillsattes.
Det här kommer samtidigt som regeringen försvarar ett lånedekret på 400 miljarder baht i parlamentet – ett annat ärende där utgången avgörs av röster i en kammare vars sammansättning nu ifrågasätts.
Thailändsk politik har alltid rört sig i cykler av val, domstolsbeslut och upplösta partier. Skillnaden den här gången är att frågan inte gäller vem som vann. Den gäller om valet över huvud taget var ett val.
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
