Centerpartiet kräver att både Magdalena Andersson och Ulf Kristersson lägger fram ett komplett regeringsprogram senast fredag den 13 november. Kraven låter symmetriska: visa hur ni kan regera utan Vänsterpartiet respektive utan Sverigedemokraterna. Men de är det inte. Bara den ene av dem kan uppfylla sitt – och det går att belägga i riksdagens egna voteringar.
Kravet
Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist höll pressträff i fredags, timmar efter att Sverigedemokraterna svängt i regeringsfrågan. Beslutet var förankrat i riksdagsgruppen och partistyrelsen kvällen innan.
Hon begär ett ”totalpaket” av vardera statsministerkandidaten: sakpolitiken de vill genomföra, och hur den ska genomföras. Innehållet hon räknar upp är fler jobb, ökad tillväxt, offensiv landsbygdspolitik, starkare välfärd i hela landet och ett Sverige som står emot både inre och yttre hot.
”Nu vill vi se vad de två statsministeralternativen är beredda att lägga på bordet”, sade hon. Och: ”Nu är det dags att både S och M visar vilken politik de vill genomföra, och hur de tänker genomföra den.”
Till det lade hon den avgörande punkten: hur vardera regeringen ska fungera utan Vänsterpartiet respektive utan Sverigedemokraterna. Hur ytterkantspartiernas inflytande ska begränsas.
Centerpartiet förhandlar alltså parallellt med båda sidor och har satt en vecka på sig. Det låter som en budgivning mellan två jämbördiga anbudsgivare. Problemet är att bara den ena kan lägga ett bud.
Varför Kristersson kan svara
Moderatledaren Ulf Kristersson fick sonderingsuppdraget den 3 november och skulle ha redovisat det senast den 10:e. I fredags bad han talmannen Andreas Norlén om mer tid, och fick den. Riksdagen bekräftar själv att uppdraget förlängs ”med ytterligare några dagar”. Något nytt redovisningsdatum är ännu inte satt.
Skälet till att han bad om mer tid var det som hände samma dag. Vid en pressträff i Sölvesborg meddelade Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna släpper kravet på ministerposter. Partiet är berett att tolerera Kristersson som statsminister i en borgerlig fyrpartiregering genom att lägga ner sina röster – och går därefter i full opposition.
Åkessons villkor var lika tydliga som erbjudandet. Regeringen blir ”sämre utan ett Tidöavtal”. SD är ”absolut öppna för att förhandla budget”. Stödet kan dras tillbaka när som helst. Och sammanfattningen till den blivande regeringen: ”You’re on your own.”
Det är exakt det svar Centerpartiet efterfrågar. SD erbjuder sig att vara passivt i omröstningen utan att få skriven makt över politiken. Skillnaden mot Tidöavtalet är hela poängen: där fick SD formellt inflytande över sakpolitiken, här får partiet ingenting alls.
Kristersson har sedan dess deklarerat vad han siktar på: en borgerlig minoritetsregering med fyra partier i regeringen – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet. Samtalen fortsätter under helgen och möjligen in i nästa vecka. Hans egen beskrivning av läget är försiktig: beskeden gör uppgiften ”lite mindre omöjlig”.
Varför Andersson inte kan
På den röda sidan finns inget motsvarande erbjudande. Tvärtom.
Vänsterpartiets kongress i Örebro i april klubbade en formulering i valplattformen som är betydligt hårdare än ett önskemål om ministerposter:
”Det betyder att vi inte kommer att stödja eller släppa fram en regering som vi inte ingår i.”
Alltså inte ens nedlagda röster. Nooshi Dadgostar står fast vid den linjen efter omröstningen den 3 november. Hon menar att väljarna valt bort Centerpartiet, att Vänsterpartiet därför ska ha mer inflytande än C i en kommande regering, och att Centerpartiet får välja mellan högerextremt inflytande eller mer välfärd. Hon säger samtidigt att V vill regera tillsammans med S, MP och C – vilket är precis det Centerpartiet vägrar.
Det här är inte en prognos om hur Vänsterpartiet skulle agera. Partiet har redan agerat, två gånger:
- 15 oktober. Magdalena Andersson föll i statsministeromröstningen, 248 mot och 99 för. Förslaget gällde en ren S-regering. Bara Socialdemokraternas egna 99 ledamöter röstade ja. Vänsterpartiets 30 röstade mot Andersson.
- 3 november. Thand Ringqvist själv föll, 324 mot och 25 för, med Centerpartiets 25 som enda ja-röster. Vänsterpartiets 30 röstade mot även då.
Det fanns en uppmjukning i slutet av augusti, då Dadgostar i en TV4-utfrågning sade att Vänsterpartiet inte skulle fälla en S-regering. Den linjen höll i sju veckor. Den 15 oktober fällde de en.
Magdalena Anderssons egen kommentar till fredagens besked var kort: ”Dagens olika besked förändrar inte de parlamentariska förutsättningar som valresultatet gav.” Hon säger sig se fram emot fortsatta samtal.
Aftonbladet citerade samma kväll en anonym socialdemokrat som gjorde motsatt bedömning – att allt tyder på en borgerlig regering nu när SD backat. Det är en enskild persons bedömning och inte en uppgift om något beslut, och den ska inte läsas som mer än så. Men den illustrerar avståndet mellan partiledningens officiella linje och vad som sägs inom partiet samma dygn.
Räknestycket
Riksdagen har 349 mandat. Enligt regeringsformen faller ett statsministerförslag om minst 175 ledamöter röstar mot. Att avstå räknas alltså inte emot förslaget – och det är hela mekaniken i det som nu pågår.
Mandaten efter valet: S 99, M 70, SD 62, V 30, C 25, KD 22, MP 22 och L 19.
Det borgerliga alternativet. M, KD, L och C har tillsammans 136 mandat. Med SD:s 62 nedlagda blir motståndet S 99 plus V 30 plus MP 22, alltså 151. Under gränsen. Förslaget går igenom.
Samma sak gäller om Centerpartiet stannar utanför regeringen men avstår i omröstningen: motståndet blir fortfarande 151. Tröskeln är inte om Centerpartiet sätter sig i regeringen – den är att Centerpartiet inte röstar nej. Röstar C mot blir summan 176, och regeringen faller med en enda röst över gränsen.
Det rödgröna alternativet. S, C och MP har 146 mandat. Skulle Vänsterpartiet lägga ner sina röster blir motståndet M 70 plus SD 62 plus KD 22 plus L 19, alltså 173. Två röster under gränsen – det skulle gå igenom. Men röstar V mot, vilket partiet bundit sig vid och gjort två gånger, blir summan 203 och förslaget faller med bred marginal.
Det är därför de två kraven inte är likvärdiga. Båda alternativen kräver att en flygel håller sig passiv. Den ena flygeln har erbjudit sig att göra det. Den andra har skrivit in motsatsen i sin valplattform.
Vad som händer härnäst
Läget nedan gäller per 7 november 2026.
- Fredag 13 november. Centerpartiets utsatta dag för de två totalpaketen. Datumet kommer från partiets eget besked om ”nästa fredag” och har återgetts så i svensk press.
- Datum ej satt. När Kristersson ska redovisa sonderingen till talmannen är öppet. Riksdagen uppger att beskedet kommer senare.
- Två omröstningar kvar. Grundlagen ger fyra försök. Andersson föll den 15 oktober, Thand Ringqvist den 3 november. Misslyckas även de två återstående ska extraval hållas inom tre månader.
Centerpartiet har alltså satt sig i en position där partiet själv blir svaret. Levererar Moderaterna ett paket utan Tidöavtal återstår för Centerpartiet att antingen gå in, avstå – eller ta ansvar för ett extraval. Det är först då vi får veta vad kravet på totalpaket egentligen var till för.
Källor: Centerpartiets pressträff den 6 november 2026 samt partiets besked om tidsfristen, återgivet av bland andra Sveriges Radio, Göteborgs-Posten och Södermanlands Nyheter; riksdagens egen notis om att talmannen förlänger sonderingsuppdraget den 6 november; SVT:s rapportering om Sverigedemokraternas och Centerpartiets besked och om Magdalena Anderssons kommentar; Kristerssons pressträff den 6 november; Vänsterpartiets valplattform som antogs av kongressen i Örebro i april 2026, återgiven av Göteborgs-Posten och Altinget; Nooshi Dadgostars uttalanden efter omröstningen den 3 november; samt voteringsresultaten den 15 oktober och 3 november 2026. Den anonyma källuppgiften kommer från Aftonbladet. Siffrorna i artikeln är de som gällde vid publiceringen – i en rörlig regeringsfråga kan de ändras samma dag.
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
