Tre personer är misstänkta för valfusk i Borlänge. Över 6 000 överklaganden har kommit in till Valprövningsnämnden, tio gånger fler än det tidigare rekordet. Polisens nationella operativa avdelning har tagit över utredningen. Och Nooshi Dadgostar har inte sagt ett enda ord på flera dygn.
Vad de misstänks för
Brottet heter otillbörligt verkande vid röstning och regleras i brottsbalkens 17 kapitel, 8 §. Den som vid allmänna val försöker hindra omröstningen, förvanska dess utgång eller på annat sätt otillbörligt inverka på den kan dömas.
Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt är straffet fängelse i högst fyra år, men det kräver våld, hot om våld eller missbruk av tjänsteställning.
Tre personer förekommer som misstänkta. Ingen är delgiven misstanke om brott. Varken Mohamed Abdukardir Ali, som kryssades in i riksdagen, eller Ahmed Abas Omar, som kryssades in i Borlänges kommunfullmäktige, är misstänkta.
”Det finns ingen som är delgiven misstanke. Sedan om det finns någon misstänkt eller inte vill jag inte gå in på”, säger åklagare Oskar Edvardsson vid Riksenheten mot korruption.
Oklart rättsläge
Här finns en komplikation som sällan nämns: det saknas i praktiken rättspraxis.
Joakim Nergelius, professor i juridik vid Örebro universitet, konstaterar att det inte finns några tidigare fall där domstolar fått ta ställning till den här typen av handlingar, och att olika domstolar skulle kunna komma fram till olika slutsatser.
Han graderar de konkreta handlingarna så här:
- Pengar mot röster – brottsligt
- Förkryssade valsedlar – gråzon
- Skjutsning av väljare – traditionellt inte straffbart, men organiserad bussning kan närma sig gränsen
Statsvetaren Erik Wångmar vid Linnéuniversitetet minns inget tidigare fall som gällt personkryss.
Utredningen som lades ned – och togs upp igen
Tidslinjen förklarar mycket av kritiken:
- 1 september: spaningsmaterial presenteras, förundersökning inleds
- 8 september: förundersökningen läggs ned på grund av bevisproblem
- 13 september: ny anmälan efter rapport från Länsstyrelsen Dalarna
- 14 september: valdagen
- 21 september: förundersökningen återupptas – ”nya omständigheter”
- 22 september: Noa, polisens nationella operativa avdelning, tar över
Misstankarna gäller att förkryssade riksdagsvalsedlar delats ut, att väljare skjutsats från utsatta områden, och att kontanter tagits ut ur bankomat och delats ut till väljare.
Enligt Aftonbladets poliskällor var det när Ali faktiskt valdes in i riksdagen som utredarna insåg att det spanarna noterat kunde ha påverkat valutgången. Polisen begärde hemliga tvångsmedel. Åklagaren sade nej.
Kan det bli omval?
Ja, i teorin. Det skulle i så fall vara första gången i svensk historia för ett riksdagsval.
Brottsutredningen och valprövningen är två skilda spår. Ett omval kräver ingen fällande dom.
Överklaganden prövas av Valprövningsnämnden, som är första och sista instans. Sista dag för att överklaga riksdagsvalet är 29 september. Rätt att överklaga har den som haft rösträtt i valet, ett deltagande parti eller en vald ledamot.
Per onsdagen hade över 6 000 överklaganden kommit in. Det tidigare rekordet var 723, från valet 2018. Kanslichefen Emma Hellman bekräftar att många rör just Dalarna, men hur många går ännu inte att säga. Nämnden tar in extra personal, och processen väntas ta flera månader.
Tröskeln är hög
Nämnden kan upphäva valet och besluta om omval bara om det som hänt kan antas ha inverkat på valutgången. Det räcker alltså inte att fel konstateras. Nämnden kan också välja omräkning eller någon annan mindre ingripande åtgärd.
Ett tidigare beslut visar hur svårt det är. I ärende 862-2018 fann nämnden omständigheter som talade för att en partifunktionärs åtgärder kunde ha utgjort otillbörligt verkande vid val – men ansåg att det inte påverkat valutgången. Överklagandet avslogs.
Omval har beslutats fem gånger på kommunal nivå: Hallsberg 1979, Borgholm och Åre 1985, Orsa 2002, Örebro 2010 och Båstad 2014. På regional nivå en gång, Västra Götaland 2011. Aldrig i ett riksdagsval.
Ett omval är ett annat val
Här finns något som sällan sägs ut: omvalet skulle inte likna valet som gjordes om.
I omvalet till landstinget i Örebro 2011 föll valdeltagandet till 63 procent. I ordinarie val året innan var det 80 procent. Ett tapp på 17 procentenheter.
Ett omval saknar valrörelse, saknar rikstäckande tv-bevakning och hålls i regel under årets mörkaste månader. Det som försvinner först är de röster som krävde mobilisering – skjuts till vallokalen, hjälp med valsedeln, ett nätverk som påminner. Kvar blir kärnväljaren som röstar oavsett.
Hela den personvalsmekanism som lyfte Ali från nionde plats bygger på organiserad kryssning. Han fick 648 personröster. Ahmed Abas Omar fick omkring 350 i kommunvalet, mot toppkandidaten Emelie Larssons cirka 150.
Dalarnas riksdagsvalkrets har omkring 200 000 röstberättigade.
Mandaten i riksdagen står på spel
Konsekvensen sträcker sig långt utanför Dalarna. De rödgröna vann valet med 176 mandat mot 173.
”Här skulle mandaten i riksdagen kunna stå på spel”, säger statsvetaren Erik Wångmar.
Redan i dag har läget förskjutits. Ali har tagit timeout och tjänstgör inte från mandatperiodens början – men han behåller sitt mandat. Blir han vilde står det 175 mot 173.
Timeout, men ingen åtgärd
Både Ali och Ahmed Abas Omar har tagit timeout. Det är ingen formell partiåtgärd med stadgestöd.
Det finns inga belägg för att Vänsterpartiet stängt av någon, uteslutit någon, tillsatt en intern utredning eller offentligt begärt att mandatet lämnas.
Uppgifter finns om att partiet försökt förmå Ali att lämna sin plats så att Dalarnas toppkandidat Kajsa Fredholm kommer in. Ali nekar till anklagelserna: ”Det är helt, helt, fel. Jag har inte gjort det.”
Han hade varit medlem i partiet mindre än ett år. Lokala företrädare kände inte till honom. Gruppledaren i Borlänge, Matts Hammarqvist: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.”
Tystnaden
Nooshi Dadgostar har inte kommenterat saken. Inte en gång.
Flera i partiledningen vägrar svara på frågor. Jonas Lindberg och Ilyas Hassan, båda i verkställande utskottet, avvisade SVT:s frågor med ”inte nu”. Under onsdagen meddelade partikansliet att inga ytterligare kommentarer skulle ges under dagen.
Det enda Dadgostar publicerat är en Instagram-story med två regnbågsfärgade delfiner och texten ”Du och din bästa vän när ni blir medlemmar i Vänsterpartiet!”.
All kommunikation har skötts skriftligt av partisekreterare Maria Forsberg:
”Det här handlar om synnerligen allvarliga anklagelser mot alla som berörs. Om vi kan bistå utredningen på något sätt så kommer vi att göra det.”
På frågan om partiet har någon pr-strategi svarade hon i ett sms:
”Ja, och eftersom det pågår en rättslig prövning av ett allvarligt brott som berör enskilda personer kommenterar man begränsat, som nu.”
”Alla ser paniken”
Krishanteraren och medierådgivaren Paul Ronge köper inte förklaringen.
”Det är panik. Jag känner igen det från kriser jag har hanterat. En bunkerkänsla där man tycker synd om sig själv. Tankarna studsar runt på väggarna och man blir dummare och dummare ju mer man sitter.”
”För varje timme som går, och som inte väcker fler frågor än svar, så blir de mer svaga och utsatta. Det är en jättestor risk för Dadgostar, för när man väl kommer ut ur bunkern tror alla att man kommer säga något begåvat. Men tänk om man inte gör det? Det är vinna eller försvinna.”
Enligt Ronge måste partiet välja linje och hålla den: antingen står man bakom att Ali sitter i riksdagen, eller så agerar man.
”Ett sådant här mellanläge är det absolut värsta som finns. De bestämmer inte själva utan faller offer för andras omständigheter.”
Avgångskravet kommer inifrån vänstern
Aftonbladets Åsa Linderborg, tidigare kulturchef och en av landets mest kända vänsterskribenter, inleder med att slå fast att hon anser att Vänsterpartiet behövs i svensk politik. Sedan kräver hon partiledarens avgång.
”En partiledare kan inte vara större än sitt parti. Nooshi måste kliva åt sidan för att visa att Vänsterpartiet inser allvaret med det eventuella fusket. Fler borde avgå. Partisekreteraren för länge sedan.”
Hon beskriver krishanteringen som en följetong av ursäkter:
”Att höra Vänsterpartiets krishantering de senaste månaderna är som att se en sketch med en kvinnomisshandlare. Misshandel nummer 1: Jag förstår inte vad som hände. Misshandel nummer 2: Jag har ju haft lite problem och så, men nu har jag tagit tag i det där. Misshandel nummer 3: Nu överdriver ni och jag går faktiskt under behandling.”
”Det är en föreställning utan slut, samtidigt som popcornkastrullerna går varma i varje högersinnat hem.”
Linderborg vänder sig också mot ordvalet:
”Ordet fusk låter för övrigt så futtigt, det som utreds är ett eventuellt lagbrott och en attack mot demokratin, men också mot Vänsterpartiets medlemmar i Dalarna. De hade ju bestämt sig för ett annat namn till riksdagen.”
Och hon pekar ut systemfelet:
”Det krävs väldigt lite för att gå med i ett parti och bli uppsatt på en lista, som av en obegriplig anledning alltid innehåller 20 fler namn än möjliga mandat. Det krävs inte heller någon större fingerfärdighet för att organisera fram några hundra personkryss – et voilà, allt rubbas.”
En konsekvens oroar henne särskilt: hur många svensksomalier vågar engagera sig politiskt efter det här?
”Alla – för så funkar det ju, hör bara hur det låter – kommer misstros.”
Partiledarna tiger också
Det märkligaste med härvan är kanske hur få som uttalat sig om den.
ThaiPuls har gått igenom rapporteringen och hittar inga direkta uttalanden om valfuskhärvan från Ulf Kristersson, Ebba Busch, Jimmie Åkesson, Elisabeth Thand Ringqvist eller Miljöpartiets språkrör. Det som finns är partisekreterare.
Hannes Hervieu, Centerpartiets partisekreterare, kallar misstankarna ”oerhört allvarliga”. Tobias Baudin, Socialdemokraternas partisekreterare: ”Det är mycket allvarligt när det finns misstankar om valfusk i samband med ett val.”
Mitt under en regeringsbildning finns det uppenbara skäl för partiledarna att avstå. Men tystnaden är också ett svar.
Centern behövde aldrig skärpa sig
Elisabeth Thand Ringqvist har inte behövt ändra ståndpunkt, eftersom hennes röda linje låg fast redan före härvan: Centerpartiet röstar nej till en regering med vänsterpartistiska statsråd, och nej till en regering beroende av Sverigedemokraterna.
”Mitt jobb är att vi blir så stora att V inte behövs i regeringsbildningen”, har hon sagt.
Hon har också sagt att hon hellre ser extraval än Vänsterpartiet i regering. Härvan cementerar alltså en position som redan var låst.
Erik Wångmar tror inte att den biter på Vänsterpartiet: ”De kan naturligtvis använda detta, men med tanke på hur envisa V är tror jag inte det biter på dem.”
Det är inte första krisen
Före valet strök Vänsterpartiet 33 kandidater sedan Expressen avslöjat att de hyllat terror eller Putin eller spridit judehat. Dadgostar försvarade sig med att de strukna inte stod på valbar plats.
Något sådant som icke-valbar plats finns inte. Det visade Ali när han kryssades in från nionde plats.
Vice partiledaren Ida Gabrielsson förklarade i ETC tidigare i september hur listorna kommer till:
”Ute lokalt får ju i princip alla stå som räcker upp handen. Man vill vara snäll.”
