Ibland får man som skribent sätta sig ner och bara andas ut ett tag innan man börjar skriva. Det här är en av de gångerna. För det jag ska berätta om nu handlar inte om stranden, inte om pad thai eller happy hour i Pattaya – det handlar om en del av Thailand som de flesta av oss aldrig sätter våra fötter i, men som ändå är en del av landet vi älskar. Söderut, i Narathiwat, har säkerhetsstyrkor efter en intensiv jakt gripit elva misstänkta och skjutit ihjäl två insurgenter. Och det som gör det här extra allvarligt är att polisen nu tror sig ha kopplat ihop två av de blodigaste attackerna i den sydliga konflikten på bara några veckor.
Allt startade med en attack som fick hela Thailand att hålla andan. Söndagen den 2 augusti sköts två poliser till döds mitt i en palmplantage i Tak Bai-distriktet, mitt under vad som skulle ha varit en rutinmässig insats mot narkotikahandel. Bara några veckor tidigare, den 22 juli, dödades fem thailändska rangers vid en vägspärr i Bukeh Sami i samma provins. Nu säger utredarna att spåren från de två attackerna leder till samma nätverk.
Så gick jakten till
Jag har följt den sydliga konflikten i många år som skribent, och sällan har jag sett en så snabb och samordnad insats som den vi sett den här veckan. Enligt Provincial Police Region 9-chefen, polislöjtnantgeneral Piyawat Chalermsri, har man identifierat 14 personer kopplade till attacken mot poliserna i Tak Bai. Elva av dem greps under onsdagens operation, medan tre fortfarande är på flykt.
Det som verkligen fick mig att haja till var hur jakten gick till. Under trycket från polis och militär tvingades misstänkta överge sina gömställen i bergen och sprida ut sig över Narathiwat – och det var just den rörelsen som exponerade dem för upptäckt. Samtidigt dödades två misstänkta gärningsmän under en separat insats i Sukhirin-distriktet på onsdagsmorgonen.
Blodspår som binder samman två dåd
Det som verkligen förändrar hela bilden av vad som händer i söder just nu är den tekniska bevisningen. Laboratoriespecialister jämförde spår från Tak Bai-attacken med material från tidigare insurgentattacker i Narathiwat, och hittade en koppling: ballistisk analys länkade ihop hylsor från gärningsmän som opererar i Chanae-distriktet med samma vapen som användes vid attacken mot Bukeh Sami-vägspärren den 22 juli.
Det där är ingen liten detalj. Istället för att utreda en isolerad attack mot poliser insåg utredarna att de har att göra med ett etablerat insurgentnätverk som verkar över flera distrikt. Och kommer man ihåg vad som hände vid Bukeh Sami förstår man varför det här känns så tungt: nio gärningsmän genomförde där en attack på bara 90 sekunder, dödade fem paramilitära rangers och skadade sex civila, däribland ett tioårigt barn. CCTV-bilder visade hur angriparna klädda i svart, några i uniformsliknande kläder, sköt, plundrade vapenförrådet och försvann.
Fredssamtal som föll samman
Det som gör mig särskilt bedrövad som skribent är att attacken mot Bukeh Sami inte bara krävde liv – den fick också planerade fredssamtal i Malaysia att ställas in. Det är just den sortens dominoeffekt som gör att konflikten i de sydligaste provinserna känns så svår att bryta. Varje gång det ser ut att finnas en väg framåt mot dialog, händer något som river upp allt igen.
Myndigheterna har infört skärpta säkerhetsåtgärder under krigslagen i Narathiwat, vilket ger militären utökade befogenheter att sätta upp vägspärrar, genomsöka fordon och gripa misstänkta. Polischefen har berömt utredarna från Tak Bai-polisstationen för deras uthållighet under både utredningen och den efterföljande jakten – och det förtjänar de verkligen, med tanke på hur snabbt de fått ihop bevisningen.
Min analys: en konflikt som blossar upp igen
Jag ska vara ärlig med er: jag har skrivit om den sydliga insurgensen förut, och tyvärr följer den ett mönster jag känner igen alltför väl. Perioder av relativ lugn följs av plötsliga, brutala eskalationer – och just nu befinner vi oss mitt i en sådan. Att två så pass allvarliga dåd på bara tio dagars mellanrum visar sig vara sammankopplade tyder på att gruppen bakom har både kapacitet och vilja att slå till upprepade gånger mot både civila skyddsstyrkor och polis.
Det som oroar mig mest är inte bara våldet i sig, utan vad det gör med förtroendet för en fredsprocess som redan var skör. När fredssamtal i Malaysia ställs in på grund av en attack, skickar det en tydlig signal: de som utför de här dåden har inget intresse av förhandlingsbordet. Samtidigt tycker jag man ska ge kredd till polisen och militären för den forensiska precisionen i utredningen – att koppla ihop hylsor och vapen över flera attacker är riktigt bra polisarbete, och det ökar chansen att man faktiskt kan sätta stopp för nätverket i stället för att bara jaga enskilda gärningsmän.
För oss svenskar i Thailand känns det här långt borta – de flesta av oss rör oss i Phuket, Krabi, Koh Samui eller Bangkok, långt från Narathiwat och de andra gränsprovinserna i söder. Men om du planerar en resa som tar dig genom de sydligaste provinserna, till exempel på väg mot Malaysia via landväg, är det klokt att hålla sig uppdaterad om säkerhetsläget och undvika onödiga omvägar genom mindre byar och plantager – precis den typen av miljö där båda de här attackerna ägde rum.
Vad händer nu?
Tre misstänkta är fortfarande på flykt, och polisen har varnat att alla som hjälper dem till med skydd, transport eller annan assistans kommer att åtalas. Jag kommer att fortsätta bevaka det här – dels för att det är viktigt att förstå vad som händer i hela Thailand, inte bara på turiststränderna, och dels för att jag verkligen hoppas att det här forensiska genombrottet kan bli vändpunkten som till slut leder tillbaka till förhandlingsbordet i Malaysia. Håll utkik här på ThaiPuls, jag återkommer så fort det händer mer.
