Många förstår inte det verkliga problemet med att Thailand nu vill gå från 60 dagar visumfritt till 30 dagar igen.
Folk säger:
“Det är väl bara att skaffa visum.”
Men det handlar inte bara om ett visum.
Det handlar om ännu fler hinder, fler kostnader och fler signaler om att vanliga turister och långtidsbesökare inte längre är lika välkomna.
Och detta sker samtidigt som Thailand redan tappat upp till 8 % av sina internationella turister under 2026, samtidigt som Vietnam fortsätter växa kraftigt och dessutom erbjuder 45 dagar visumfritt.
För en familj på fyra personer blir verkligheten snabbt något helt annat än “bara ett visum”.
Exempel:
• Visum 4 personer: ca 4 × 370 SEK = 1 480 SEK
• Passfoton: ca 4 × 120 SEK = 480 SEK
• Resa till fotograf/fixande: ca 100 SEK
Sedan kommer allt annat ovanpå:
• Airports of Thailand höjer passageraravgiften från 730 THB till 1 120 THB
Det är +390 THB per person = 1 560 THB extra för en familj på fyra. Detta kommer troligen läggas direkt på biljettpriset.
• Turistavgift på 300 THB per person. Tidigare regering har avvaktat men nu verkar det som att man tänker genomföra detta.
= ytterligare 1 200 THB
Totalt börjar det snabbt handla om flera tusen kronor extra för en vanlig familj — innan hotell och semester ens börjat. Detta är dessutom lågt räknat.
Och människor ser detta.
Många väljer redan idag andra destinationer på grund av:
• lägre priser
• mindre krångel
• bättre trygghet
• mindre aggressivitet mot utlänningar
Thailand har de senaste åren fått allt fler rubriker om våld mot turister och aggressivt beteende i turistområden. Samtidigt är priserna på exempelvis vin extrema — ofta 2–3 gånger dyrare än i Sverige.
Ändå fortsätter man prata om att man vill ha färre turister och bara “quality tourists”.
Men även en “quality tourist” sover bara i en säng per natt.
De äter fortfarande lika många måltider på restauranger.
De gör inte mer massage.
De handlar inte mer i småbutiker.
De dricker inte mer på barer.
De använder taxi och streetfood precis som vanliga turister.
Så var hamnar egentligen mervärdet av “quality tourists” för alla småföretagare i Thailand, när dessa turister oftast bor på resorter och handlar i stora shoppingcenter?
Vanliga thailändska småföretagare lever på volymen av människor som håller enorma delar av Thailand vid liv.
Under covid såg vi exakt vad som hände när turismen försvann:
• massarbetslöshet
• stängda företag
• matköer
• människor som tiggde pengar för att överleva
• kraftigt ökad desperation och kriminalitet
Och samtidigt jagar man nu utlänningar hårdare, gör visum svårare, ökar scanning och försvårar för investerare och småföretagare.
Ja, nominee-lösningar kan vara olagliga.
Men Thailand måste också börja förstå verkligheten:
Många utlänningar investerar miljoner i landet, skapar jobb, hyr bostäder, konsumerar och håller lokala ekonomier levande, man vill skydda sina investeringar det är inte så konstigt.
Frågan många börjar ställa är därför:
Förstår Thailand verkligen hur beroende landet är av utlänningar, expats och turismen — eller håller man långsamt på att driva bort dem?
Author: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
