Hon sa att hon inte ville ha jobbet. I måndags rapporterade hon själv till talmannen att stödet saknas. Hon ville inte ens ha omröstningen. Ändå prövas Elisabeth Thand Ringqvist som statsminister i riksdagen på tisdag – för en regering där två av de fem ingående partierna redan sagt att de röstar nej. Och talmannen medger själv att han saknar partiledarnas stöd för beslutet.
Det här har hänt
Talman Andreas Norlén höll pressträff på torsdagseftermiddagen den 29 oktober och meddelade att han lägger fram C-ledaren som sitt förslag till statsminister. Nomineringen gjordes i riksdagen på fredagen.
Omröstningen hålls tisdagen den 3 november klockan 13.00, svensk tid – 19.00 i Thailand.
Beskedet avslutar samtidigt Thand Ringqvists sonderingsuppdrag. Hon fick det den 19 oktober och lämnade sin rapport den 26 oktober. Slutsatsen i rapporten var att det inte finns någon majoritet för en mittenregering.
Trots det går talmannen vidare. Motivet han själv anger är att hålla tempot uppe och öka trycket på partierna inför ett hotande extraval. Norlén konstaterade samtidigt torrt att de flesta verkar utgå från att ”omröstning 1 och 2 kommer att misslyckas”.
Regeringen som föreslås
Förslaget gäller det så kallade mittenalternativet: en regering bestående av Centerpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna.
Det är den konstellation Thand Ringqvist har sonderat. Problemet är att den redan har fallit på egna meriter.
Två av de fem partierna som enligt förslaget ska sitta i regeringen har redan sagt att de röstar nej till den.
Ebba Busch skriver på X att Kristdemokraterna röstar nej: ”Förutsättningarna för en sådan regering finns inte och för Kristdemokraterna är fortsatt Ulf Kristersson vår statsministerkandidat. Kristdemokraterna kommer därför rösta nej i denna kommande votering.”
Även Miljöpartiet röstar nej. Språkröret Amanda Lind kallar talmannens besked ”mycket anmärkningsvärt” och ett beslut som ”riskerar att fördröja regeringsbildningen ytterligare”.
Det är alltså inte bara så att förslaget saknar majoritet. Två av de partier som föreslås bilda regeringen tänker rösta ner sin egen regering.
Simona Mohamsson (L), vars parti också finns med i den tänkta regeringen, har inte angett hur Liberalerna röstar men avfärdar hela upplägget på X: ”Nu är Magdalena Andersson så rädd för riksdagen att vi får rösta om Centerpartiet. Sverige tar kostnaden för den här lekstugan med beslut som inte kan tas. Nu är det dags för de rödgröna att göra jobbet eller släppa fram laget till höger.”
Thand Ringqvist själv har accepterat att prövas, men markerar tydligt att hon ser andra utvägar: ”Jag har samtidigt framfört att det finns även andra möjliga vägar framåt.” Till TT har hon skrivit att det fortfarande behövs större tydlighet kring vilka regeringsalternativ Socialdemokraterna är beredda att medverka till.
Hon ville inte det här heller
Att kandidaten sagt att hon inte vill bli statsminister var känt sedan hon fick sonderingsuppdraget. Men enligt Aftonbladets uppgifter var själva omröstningen inte heller något hon önskade.
Hon ska i stället ha fört fram Ulf Kristersson och Magdalena Andersson som de mest lämpade att prövas. Talmannen bekräftar det indirekt:
”Hon uppfattade inte det här som det mest naturliga”, säger Andreas Norlén.
Det betyder att den som ska prövas på tisdag varken vill ha posten, tror på konstellationen eller ville ha omröstningen.
Hur omröstningen fungerar
Det här är den del som förvirrar många, och den är central för att förstå tisdagen.
Sverige har negativ parlamentarism. En statsministerkandidat behöver inte en majoritet som röstar ja. Kandidaten behöver bara slippa att en majoritet röstar nej. Konkret: minst 175 av 349 ledamöter måste aktivt rösta emot för att förslaget ska falla.
Det betyder att nedlagda röster i praktiken fungerar som ett tyst godkännande. Ett parti som varken vill ha regeringen eller vill ta ansvar för extraval kan alltså avstå – och därmed släppa fram den.
Det är den öppningen hela tisdagen handlar om.
Kristersson lägger skulden på Andersson
Reaktionerna kom in i stort sett innan talmannen hunnit lämna podiet, och den hårdaste kom från Moderaterna.
Ulf Kristersson välkomnar omröstningen i sig – för honom är tisdagen ett sätt att få mittenalternativet avfört från bordet – men riktar udden mot Socialdemokraterna:
”Det är naturligt med en votering om en så kallad mittenregering efter att den har sonderats. Misslyckandet är helt Magdalena Anderssons ansvar. Hon valde i fyra år att mörka och att avstå från förberedelser. Nu slår det tillbaka.”
Anklagelsen är alltså inte att Andersson förlorade sin egen omröstning den 15 oktober, utan att hon under hela förra mandatperioden lät bli att förbereda ett regeringsalternativ – och att det är därför ingen vet vad Socialdemokraterna är beredda att göra nu.
Magdalena Andersson svarar med att rikta kritiken mot talmannen i stället:
”Det är anmärkningsvärt att talmannen vill genomföra en omröstning om en person som inte sonderat för att själv bli statsminister och med ett regeringsunderlag som flera partier inte vill ingå i. Det rimliga i detta skede hade varit att låta Ulf Kristersson sondera för sitt högeralternativ.”
Nooshi Dadgostar (V) läser in en avsikt i beslutet och ser tisdagen som ett nödvändigt slutstreck: ”Med ett tydligt avslut för det alternativet kan processen tas vidare till nästa steg. Vänsterpartiet ser det som naturligt att vi fyra partier som står bakom Magdalena Andersson som statsministerkandidat förhandlar om att bilda en fyrpartiregering.”
Talmannen anklagas för att gynna högern
Bakom de öppna uttalandena går en hårdare konflikt, enligt vad Aftonbladet erfar från källor i flera partier.
En socialdemokratisk källa menar att Norlén agerar politiskt till Moderaternas fördel genom att driva fram statsministeromröstningarna snabbt. Logiken är att varje omröstning för Sverige närmare extraval, och att de rödgröna därmed får mindre tid på sig att förhandla fram ett alternativ. ”Han agerar mer som en moderat än på länge”, säger källan.
Från andra hållet kommer lika hård kritik mot Socialdemokraterna. En centerpartistisk källa: ”Under valrörelsen var Socialdemokraterna otydliga med vilken politik de ville driva, nu i regeringsbildningen är de otydliga med vilken regering de vill ha. Det försvårar processen.”
Den kritiken får stöd från oväntat håll. Norlén uppgav på torsdagens presskonferens att inte heller han har fått svar på vilka partier Socialdemokraterna vill ska ingå i en regering.
Enligt källor i flera partier ska Andersson dessutom i samtal med talmannen ha vägrat att låta kammaren pröva henne en gång till. Socialdemokraterna dementerar den uppgiften, och talmannen ville inte kommentera den.
”Ja absolut” – talmannens eget svar
Norlén försvarar sitt beslut med den arbetsmetod han följt hela hösten: ”Jag har under hela hösten försökt att jobba efter begreppsparet sondering-votering, för att få processen framåt. Min bedömning är att det här är den bästa vägen framåt.”
Men på frågan om det är ett problem att han inte har partiledarna med sig svarar han utan omsvep:
”Ja absolut. Jag har under alla regeringsbildningar som jag har lett strävat efter att fatta beslut som jag har brett stöd i partiledarkretsen. När man inte är överens i processen är det ett problem för en talman. Men jag måste ändå fatta beslut och det har jag gjort i dag.”
Det är ovanligt rakt för en talman, vars auktoritet i regeringsbildningen i praktiken bygger på att partierna accepterar hans bedömningar. Att han själv pekar ut att den grunden saknas säger något om hur låst läget är.
Vad som händer sedan
Faller Thand Ringqvist går sonderingsuppdraget vidare till Ulf Kristersson, och Norlén har redan satt ut tidsramen: uppdraget löper från tisdagen den 3 november till tisdagen den 10 november.
Grundlagen ger talmannen fyra försök. Magdalena Andersson föll i det första, den 15 oktober, som kandidat för en ren S-regering. Tisdagens omröstning är det andra. Röstas även de två följande ner måste det hållas extraval inom tre månader.
En viktig sak att veta om ett sådant val: det flyttar inte fram nästa ordinarie riksdagsval. Den som väljs i ett extraval sitter bara ut den återstående mandatperioden, och ordinarie val hålls ändå 2030. Ett extraval ger alltså inte fyra nya år – det ger en ny uppsättning ledamöter på samma gamla kalender.
Vad det betyder för dig som bor i Thailand
Här finns en praktisk sida som sällan nämns i den svenska rapporteringen.
Röstade du i valet den 13 september 2026 står du kvar i röstlängden. Att rösta räknas i sig som en begäran om att stå kvar i tio år, så för den som röstade i höstas är det ordnat fram till 2036.
Men ett extraval är tidspressat på ett helt annat sätt än ett ordinarie val. Inför valet i september kunde brevröstning från utlandet påbörjas redan den 30 juli – mer än sex veckor i förväg. Vid ett extraval blir den marginalen betydligt kortare, och det är där det brukar gå fel för utlandsröster.
Siffrorna från valet 2022 visar hur: 2 530 brevröster kom fram för sent för att räknas, och ytterligare 2 164 underkändes av valnämnderna. Det är drygt 4 600 röster som aldrig räknades, och en stor del av dem av rent logistiska skäl.
Blir det extraval är alltså rådet enkelt: hämta röstmaterialet tidigt via ambassaden i Bangkok eller konsulatet, och posta i god tid. Det går inte att skicka in en röst i efterhand.
Det här är läget
På tisdag prövas en statsministerkandidat som inte vill bli statsminister, som inte ville ha omröstningen, för en regering som två av dess egna fem partier tänker rösta ner – av en talman som själv medger att han saknar stöd i partiledarkretsen för beslutet.
Det låter orimligt, men logiken är tydlig: varje förkastat förslag för Sverige ett steg närmare extraval, och det är det trycket Norlén försöker skapa. Frågan är om något parti blinkar innan det fjärde förslaget.
Tidigare artikel: C-ledaren får sonderingsuppdraget – men vill inte bli statsminister själv.
Källor
- SVT Nyheter – talmannens besked, tiden för omröstningen, Kristerssons sonderingsperiod och partiledarnas reaktioner.
- Sveriges riksdag – sonderingsuppdraget den 19 oktober, rapporten den 26 oktober och nomineringen den 30 oktober.
- Bulletin – regeringens föreslagna partisammansättning och Thand Ringqvists kommentar till TT.
- Aftonbladet – partiledarnas reaktioner och citaten från Kristersson, Busch, Andersson, Mohamsson och Dadgostar.
- Aftonbladet – uppgifterna från källor i flera partier om kritiken mot talmannen, att Thand Ringqvist förde fram Kristersson och Andersson i stället, samt talmannens egna svar på kritiken.
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
