Gängkriminella skriver i sina egna chattar att de är klara med Sverige. Skjutningarna är nere på den lägsta nivån sedan mätningarna började 2017. Efter år av kaos har politiken levererat – och krafterna bakom vändningen heter Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.
Låt oss börja med siffrorna, för de är svåra att argumentera emot. Toppåret 2022 – det sista året med socialdemokratisk regering – skakades Sverige av 391 skjutningar med 62 döda. Sprängningar hade blivit vardag i svenska bostadsområden och Sverige stack ut som ett europeiskt undantag i fel riktning. Det var det landet som lämnades ifrån sig.
Fyra år senare ser bilden fundamentalt annorlunda ut. Under 2025 registrerades 158 skjutningar. Första halvåret 2026 stannade på 39, mot 86 samma period året innan. I juni inträffade två skjutningar i hela landet – ingen med dödlig utgång. För första gången sedan 2018 har Sverige haft tre hela månader utan en enda dödsskjutning, och det mitt i sommaren, som traditionellt är högsäsong för gängkonflikter. Brottsförebyggande rådet konstaterar att det dödliga våldet nu ligger på den lägsta nivån sedan 2012.
”Vi är klara i Sverige”
Det starkaste kvittot kommer dock inte från någon myndighetsrapport, utan från gängen själva. I interna chattar som polisen läser skriver de kriminella rakt ut: ”Vi är klara i Sverige nu.” När det blivit för svårt att verka här flyttar nätverken utomlands. Häktena är fulla, men allt fler grips redan på förberedelsestadiet – innan skotten hinner avlossas.
Uppklarningen av dödligt våld i gängmiljö har under samma period gått från 20–30 procent till omkring 60 procent. Den som skjuter ihjäl någon i Sverige i dag åker med stor sannolikhet fast. Så såg det inte ut för fem år sedan, då mördare i praktiken gick fria och vittnen inte vågade träda fram.
Politiken som gjorde det möjligt
Polisen ska ha stor heder av arbetet – nya digitala metoder, internationellt samarbete och realtidsdelning av information har varit avgörande. Till det kommer intensifierade vapenbeslag och riktade insatser mot nätverkens ledargestalter, som slagit ut planeringsförmågan hos gängen. Även allmänheten har vänt: fler vågar numera tipsa polisen, och allt fler föräldrar larmar själva om barn och unga på väg in i våldet – samtal som enligt polisen förhindrat konkreta brottsplaner. Det är knappast en slump. De senaste fyra åren har debatten om föräldrars ansvar skärpts påtagligt – från utökat skadeståndsansvar för vårdnadshavare till förslagen, drivna inte minst av Sverigedemokraterna, om att gängkriminalitet ska kunna få konsekvenser för uppehållstillstånd även för anhöriga. När det inte längre är gratis att titta bort förändras beteendet. Men verktygen polisen jobbar med kom från politiken. Visitationszoner, anonyma vittnen, preventiv avlyssning, dubbla straff för gängbrott och slopad straffrabatt för unga – hela det paradigmskifte i kriminalpolitiken som Tidöavtalet innebar bär Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas signatur. Det var där kraven formulerades, det var där trycket hölls uppe, och det är där resultatet nu ska bokföras.
Jimmie Åkesson sa i över ett decennium att gängvåldet krävde hårdare verktyg och att daltandet måste få ett slut. Han kallades alarmist, extremist och värre än så. Ebba Busch och Kristdemokraterna stod tidigt vid samma linje när det fortfarande kostade att göra det, och har sedan suttit i regeringen och sett till att orden blev lagtext. I dag sitter polisen med precis de verktyg som efterfrågades – och resultatet syns i statistiken, i gängens chattar och i att SOS Alarm tar emot färre larmsamtal om skottlossningar än under en normal sommar.
Det är värt att säga rakt ut: de två partier som i åratal fick bära etiketten som problemet har visat sig vara lösningen. Ett tryggare Sverige är inte en slump. Det är resultatet av att någon vägrade acceptera att skjutningar och sprängningar skulle vara en del av svensk vardag.
Frågan väljarna ska besvara
I september går Sverige till val. Oppositionen kommer att tala om mycket – men den kommer att ha svårt att tala om det här. För frågan som hänger över valrörelsen är enkel: landet som lämnades ifrån sig i kaos har städats upp. Vill väljarna verkligen riskera att få kaoset tillbaka?
Siffrorna finns där för den som vill granska dem. Resten är upp till svenska folket.
Detta är en kommentar. Analysen är skribentens egen. Statistiken i texten kommer från Polismyndigheten, Brottsförebyggande rådet samt Svenska Dagbladets rapportering i juli 2026.
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
