Ibland läser man en nyhet som får en att bli alldeles tyst. Den här är en sådan. I går, den 4 augusti, bars kropparna efter en pappa, en mamma och deras tonårsbarn in i templet Wat Khao Boon Midaram utanför Pattaya för den traditionella vattenbegjutningsceremonin – en av de vackraste men också tyngsta stunderna i thailändsk begravningstradition. Släktingar, grannar och helt vanliga människor som aldrig träffat familjen kom för att visa sitt stöd.
Som svensk som följt Thailand i många år vet jag hur starkt de här ceremonierna berör – vattnet som hälls över den avlidnes händer som ett sista farväl, tystnaden i templet, doften av rökelse. Men den här gången bar sorgen på en extra tyngd, för det här är inte vilken tragedi som helst. Det är kulmen på ett av de mest chockerande brottsfallen i Pattayaregionen på flera år.
En familj som försvann i tysthet
Historien började redan i slutet av juni. Familjen hade anmälts saknad till Huai Yai polisstation den 27 juni 2026, och deras släktingar sökte febrilt efter dem i nästan en månad utan att polisutredningen kom framåt. Det var först när utredarna vidgade en helt annan utredning – om två försvunna ryska syskon – som genombrottet kom och gravplatsen upptäcktes.
Enligt utredningen ska en misstänkt vid namn Pong ha erkänt att han tillsammans med tre medhjälpare, kallade Thong, Ball och Fluke, tog sig in i familjens hem för att råna dem och därefter mördade alla tre. Pong ska själv ha skjutit pappan, medan Ball enligt uppgift dödade mamma och dotter. Familjens yngre syster, Prisana, brast i gråt när hon berättade om den långa väntan – hur släkten under hela sökandet klamrade sig fast vid hoppet att de tre fortfarande levde, ett hopp som krossades när gravplatsen till sist hittades.
Kopplingen till de mördade ryska syskonen
Det som fick hela fallet att rulla var upptäckten av 22-åriga Diana Nazimova och hennes 17-åriga bror Roman, som försvann efter en motorcykeltur i Pattaya i slutet av juli. Deras kroppar hittades begravda i ett skogsområde nära en motorväg – och strax intill gjorde utredarna en ännu mörkare upptäckt: en andra grav med en thailändsk pappa, mamma och deras dotter, som man tror mördades flera veckor innan syskonen.
Fallet blev så pass uppmärksammat att premiärminister Anutin Charnvirakul reste till Chonburi, besökte brottsplatserna personligen och krävde skärpta säkerhetsåtgärder i regionen för att skydda Pattayas rykte som en trygg internationell destination. Han uttryckte tydligt att den här typen av hänsynslösa brott skadar landets välkomnande image gentemot besökare – något jag tror många av oss som bor eller reser här känner igen oss i. Vi vill fortfarande älska det här landet, men vi vill också kunna lita på att det är säkert.
Mannen som precis kommit ut ur fängelset
Det som gör fallet extra plågsamt är vem huvudmisstänkte Pong faktiskt är. Han dömdes tidigare för mordförsök, vapenbrott och narkotikabrott och avtjänade ett straff på totalt sju år, sju månader och 25 dagar – han friades ut den 5 juni 2026, efter att ha avtjänat hela sitt straff utan villkorlig frigivning eller strafflindring. Bara veckor efter frigivningen ska han alltså ha kopplats till de här morden, vilket förstås väckt en storm av kritik mot Kriminalvårdens riskbedömningar inför frisläppanden.
En kvinna som tidigare varit i en relation med Pong har dessutom gått ut med allvarliga anklagelser om kontrollerande beteende och hot, bland annat att hon tvingades ligga i en grävd grop och hotades med att bli begravd levande – en detalj som fick mig att må riktigt illa när jag läste den, och som säger en hel del om vem mannen bakom rubrikerna verkar vara.
Domstolen i Pattaya har nekat samtliga misstänkta borgen med hänvisning till brottens allvar och risken för flykt. Polisen i Chonburi har också tvingats be familjerna om ursäkt efter att de anklagats för att inte hålla anhöriga tillräckligt informerade under utredningens gång – en kritik som känns fullt rimlig när man tänker på hur länge familjen fick vänta i ovisshet.
Min analys: en påminnelse om att inte ta säkerheten för given
Jag vill vara ärlig med er: det här fallet skrämmer mig, inte för att Thailand plötsligt blivit farligare rent statistiskt, utan för att det blottar hur systemet kan brista – i uppföljning av frigivna med våldsam historik, i kommunikationen med drabbade familjer, och i hur länge saker kan ligga och pyra innan de briserar. Att en man med den här bakgrunden kunde vara fri och kopplas till fem mord på bara några veckor är något som med rätta väcker ilska hos thailändare och expats.
Samtidigt tycker jag det är viktigt att lyfta fram det som faktiskt fungerar: att polisen till slut löste fallet, att premiärministern själv åkte ut och tog ansvar inför allmänheten, och att aktivister som Gun Jompalang finns där för att se till att familjer inte glöms bort i systemet. Det är den sortens civilsamhälle som gör skillnad när myndigheter brister – och jag hoppas verkligen att hans engagemang fortsätter att hålla trycket uppe tills rättvisa skipas.
För oss svenskar som bor eller semestrar i och kring Pattaya är det här förstås ingen anledning till panik – men det är en påminnelse om att hålla koll på lokala nyheter, vara källkritisk mot rykten på sociala medier, och lita på att myndigheterna nu har extra fokus på säkerheten i området. Jag kommer själv att följa rättsprocessen noga, och lovar att återkomma här på ThaiPuls så fort det kommer nya besked – både om rättegången mot Pong och de andra misstänkta, och om vilka konsekvenser fallet får för hur frigivna med våldshistorik hanteras framöver.
