En av Thailands tsunamibojar i Andamansjön har slitit sig från sin förankring i det kraftiga monsunvädret och driver nu fritt i havet. Nyheten har spridit oro bland både lokalbefolkning och turister längs de sex kustprovinserna vid Andamansjön, men myndigheterna slår fast att landets varningssystem fortfarande fungerar fullt ut.
Biträdande inrikesminister Chaidet Thaiseth, som ansvarar för Department of Disaster Prevention and Mitigation (DDPM), gick nyligen ut med en försäkran om att övervakningen av tsunamirisker i Thailand inte är beroende av en enskild boj. Systemet bygger istället på flera källor och strikta rutiner (SOP) som tillsammans avgör om en varning ska utfärdas.
Kraftiga vågor slet loss bojen
Enligt DDPM tros de hårda vindarna och de höga vågorna under sydvästmonsunen ha orsakat att förankringslinorna till bojen brast, vilket gjorde att den drev bort från sin fasta position i Andamansjön. Bojen kan för närvarande inte skicka någon övervakningsdata, men myndigheten betonar att detta inte har försämrat den övergripande effektiviteten i landets tsunamiövervakning. DDPM och Kungliga thailändska flottan följer nu bojens rörelser via GPS och planerar en gemensam insats för att bärga den och installera en ersättare i november 2026, när sjön väntas vara lugnare efter monsunsäsongen och förhållandena säkrare för det stora forskningsfartyg som krävs för arbetet.
Inte första gången en boj strular
Det här är långt ifrån första gången Thailands tsunamibojar krånglat. Sedan den första bojen sattes ut 2006 har landets varningssystem drabbats av upprepade tekniska problem – allt från batterier som tagit slut till fartyg som kolliderat med bojarna och fått dem att driva iväg eller sluta sända data helt. En andra boj installerades 2017 för att stärka systemet, och de båda bojarna, stationerade cirka 340 respektive 965 kilometer väster om Phuket, har sedan dess varit en central del av det nätverk som ska ge Thailand tidig förvarning om jordbävningar som kan utlösa en tsunami.
Fler system än bara bojar
Enligt DDPM kompletteras bojarna av data från vattenståndsmätare, seismiska mätstationer och internationella partner i länder som Indien och Indonesien, vilket gör att myndigheterna kan sammanställa och simulera tsunamiscenarier även om en enskild boj ligger nere. Till detta kommer ett nätverk av omkring 130 varningstorn längs de sex Andamanprovinserna – Ranong, Phang Nga, Krabi, Phuket, Trang och Satun – som kan sända sirenlarm och talade meddelanden på flera språk, samt Thailands Cell Broadcast-system som skickar mobilvarningar direkt till telefoner i riskzonen.
Minnet av 2004 lever kvar
Bakgrunden till det thailändska varningssystemet går tillbaka till katastrofen den 26 december 2004, då en jordbävning med magnitud 9,1 utlöste en tsunami med vågor upp till 30 meter höga och krävde över 225 000 liv i ett dussintal länder, däribland över 5 000 i Thailand. Innan dess fanns knappt något varningssystem alls i regionen, och det kunde ta allt från 15 till 50 minuter innan ett larm gick ut. Idag, tack vare satellitlänkade bojar och ett tätare nätverk av mätstationer, kan motsvarande varning i regel gå ut på fem till sju minuter enligt experter vid Unescos internationella tsunamicenter.
DDPM uppmanar allmänheten, inklusive svenska turister och utlandssvenskar som bor längs Andamankusten, att lita på information från officiella myndighetskanaler och undvika att sprida obekräftade uppgifter om bojhaveriet. Myndigheten understryker samtidigt att beredskapen inför en eventuell tsunami förblir hög, oavsett tekniska bekymmer med enskilda instrument till havs.
