Med en befolkning på över 10 miljoner uppmanade Bangkok-guvernören Chadchart Sittipunt invånarna att arbeta hemifrån om det är möjligt eller övergå från personliga fordon till kollektivtrafik om de behöver pendla. Myndigheterna kommer att försöka kontrollera aktiviteter som orsakar dammpartiklar, såsom utomhusbränning, byggverksamhet och förbränning från lastbilsmotorer, enligt ett uttalande på tisdagen.

Luftkvaliteten i den thailändska huvudstaden har varit mestadels på ohälsosamma nivåer sedan helgen, och myndigheterna varnar för att de farliga dammpartiklarna, kända som PM 2.5, kan överstiga säkra nivåer igen senare i veckan. Även om luftkvaliteten i staden var måttlig på onsdagen förväntas den sjunka till ohälsosamma nivåer från torsdagen, enligt prognoser från World Air Quality Project.

Bangkok och andra thailändska städer har brottats med dålig luftkvalitet de senaste åren, och föroreningar tenderar att förvärras under den torra säsongen från december till februari. Den värsta fasen av luftföroreningar i år förväntas nästa månad, och hotet kan pågå till april, sade en tjänsteman från miljöskyddsavdelningen på onsdagen.

Myndigheterna kommer att “intensivt övervaka” föroreningsnivåerna i Bangkok från nu och fram till slutet av februari, enligt Chadchart. Skolor i staden bör fortfarande öppna som vanligt för tillfället, sade han.

Vissa städer i Thailands norra region och de nära Bangkok kämpar med ohälsosam luftkvalitet på onsdagsmorgonen, visar officiell statistik. Bangkok och 23 andra provinser finns på listan över städer med höga nivåer av PM 2.5, enligt Hälso- och sjukvårdsministeriet.

Hälsoauthoriteter i Thailands 77 provinser kommer att noga övervaka nivåerna av PM 2.5 och kommer att öppna nödoperationcenter i varje provins där ohälsosamma avläsningar består i mer än tre dagar, enligt Opas Karnkawinpong, permanent-sekreterare i Hälso- och sjukvårdsministeriet.

Antalet patienter med luftföroreningar-relaterade sjukdomar på thailändska sjukhus har mer än fördubblats till nästan 213 000 denna vecka, jämfört med cirka 96 000 förra veckan, på grund av den försämrade luftkvaliteten, sade Opas.

Inlägget Luftföroreningar når farliga nivåer: Bangkok uppmanar till arbete hemifrån och användning av andningsskydd utomhus dök först upp på Thai Puls.

Tesla registrerade sig som ett företag i Thailand i maj i år med ett initialt registrerat kapital på 3 miljoner baht. Företaget släpper till en början två bilar, Model 3 och Model Y, från ett pris av 1,75 miljoner baht. Båda modellerna är redo att levereras till ägarna i början av 2023.

I september annonserade Tesla Company Thailand ut 20 tjänster baserade i Bangkok, såsom utvecklare för hemladdning, ledare för laddningsinfrastruktur, tekniker, butikschefer och kundtjänstrepresentanter.

Företagets expansion till Thailand kommer efter att dess planer på att expandera till Indien omintetgjordes av tulltvister och ansträngningar att minska sin personalstyrka med 10 % i lågkonjunkturen. Tesla förväntas sälja, men inte tillverka eller montera, elbilar i Thailand.

Miljardären och nya ägaren av Twitter Elon Musk möter hård konkurrens från elbilssäljare och producenter som redan är verksamma i Thailand. Kinesiska företag som Great Wall Motor och Hozon Auto dominerar för närvarande elbilsmarknaden i Thailand.

Teslas ankomst till Thailand ligger i linje med Thailands premiärminister Prayut Chan-o-chas policy att driva på användningen av elbilar i Thailand för att minska koldioxidutsläppen.

I mars godkände regeringen en budget på 3 miljoner baht för att subventionera försäljningspriset för elbilar för kunder i Thailand och installerade gratis laddningsstationer i Bangkoks Benjakitti Park.

Great Wall Motor och MG Camp gick med i regeringens initiativ och andra elbilstillverkare och -säljare har uttryckt intresse för att gå med som Benz, BMW, Honda, Mitsubishi, Nissan, Foxconn och Neta.

Elbilar börjar få intresse i Thailand. Thailand kommer dock att behöva öka ansträngningarna för att installera laddningsstationer för elbilar runt om i landet om PM Prayuts vision om ett koldioxidfritt samhälle ska förverkligas.

I juli välkomnade Phuket i södra Thailand Thailands första hyrbara elfordon någonsin – Nissan Leaf. Fordonet kan hyras från SIXT Thailand.

SIXT Thailand samarbetade med InterContinental Phuket Resort och gick med på att installera en serie laddningsstationer för elbilar som är kompatibla med alla elbilar på deras resort i Kamala Bay, på öns västkust.

Inlägget Tesla lanseras i Thailand denna månad dök först upp på Thai Puls.

Thailand producerar ungefär 400 fat råolja per dag och 150 fat naturgas, men man förbrukar över 1100 fat fossila bränslen per dag. Thailand importerar alltså ungefär hälften av de fossila bränslen landet behöver. En stor del av importen sker från andra länder i Sydostasien, men även från Australien. Den inhemska produktionen av naturgas är begränsad och resurserna håller på att förverkas vilket kan leda till betydligt högre energikostnader i framtiden.

Thailand har hittills självt kunnat producera ca 70% av naturgasbehovet. Importen har bestått av ca 15% i rörledningar från Myanmar och 15% från LNG sjövägen från olika länder. LNG, dvs flytande naturgas, behöver inte rörledningar för att transporteras, och är därför en viktig energiresurs för många länder – i ökande grad för Thailand. Det nationella gasfältet Erawan producerade 2020 ca 36% av naturgasen, men Erawans produktionsvolymer sjunker årligen och kan till och med komma att ha halverats i slutet av detta år. (se t ex www.spglobal.com)

En av utmaningarna för Thailand är att behovet av elektricitet bedöms öka kraftigt till 2037. Det finns mer att göra för Thailand när det gäller förnybar energi: mer sol- och vindkraft planeras, och även biogaslösningar diskuteras men om intermittent förnybar energi ska kunna hanteras i systemet behövs även rejäla investeringar i elnäten.

Energidepartementets plan är att öka kapaciteten att generera elektricitet från dagens ca 49 Gigawatt (eller 49 000 MW) till ca 56 Gigawatt.  Knappt 25% av den nuvarande kapaciteten kommer från förnybara energikällor, en andel som tros kunna ökas till ca 30% till 2037. Importerad el står för en fjärdedel av Thailands förbrukning, inhemsk vattenkraft för ca 3%, kol ca 16% och naturgas står för ca 55%. (http://www.eppo.go.th/index.php/en/)

Thailands energisituation kommer att vara utmanande framöver. Europas vilja att ersätta gas från Ryssland trycker upp efterfrågan på LNG, Thailand kan således komma att behöva betala mer än vanligt för importerad naturgas, man har helt enkelt inget annat val. När det gäller just naturgasen, kan möjligheten att importera från Myanmar vara en större källa till oro än en ökad europeisk efterfrågan. För de styrande i Thailand kan priset på energi, både fordonsbränslen och elektricitet komma att bli en fråga de måste hantera.

Inlägget Hur sårbart är Thailands energisystem under internationella kriser? dök först upp på Thai Puls.

Nu är det en vecka sedan Glasgows klimatpakt slutfördes, ett möte som framförallt i slutet inte saknade dramatik. I slutändan ställs ofta nord mot syd och inte är det helt lätt för närmare 200 länder att enas om en text. Således finns det de som tycker att Glasgowmötet var lyckat, och det finns de som anser att Glasgowmötet inte alls var särskilt lyckat. Den gemensamma texten i detta fall är ett s k cover decision, dvs ett övergripande beslut från mötet, ett beslut som kräver konsensus. (https://unfccc.int/sites/default/files/resource/cop26_auv_2f_cover_decision.pdf) Den stora frågan var om och hur utfasning av fossila bränslen och framförallt utfasning av kol skulle hanteras i texten.

Mötet handlade till stor del om klimatfinansiering, dvs stöd från industriländer till utvecklingsländer för deras omställning och anpassning till ett förändrat klimat. Ett problem är att industriländerna har lovat, flera gånger och första gången redan 2009, att stödet ska nå upp till 100 miljarder US dollar per år. OECD uppskattade att stödet nådde ca 79 miljarder US dollar 2019, alltså en bit kvar. Så frågan ställs varje år: ”Var är våra pengar?”

Mötet handlade förstås framförallt om Parisavtalet. Det bör ju nämnas att Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod har löpt ut och det blir ingen mer åtagandeperiod – Kyotoprotokollet är nu historia. I Glasgow slutfördes den s k regelboken som innebär att Parisavtalets alla delar nu kan operationaliseras och genomföras i praktiken. Inte minst finns nu ett regelverk för internationell handel med utsläppsrätter på plats (mer om det i nästa blogg).

Utanför förhandlingar relaterade till Parisavtalet fördes en mängd diskussioner och många initiativ lanserades. Mitt under mötet annonserades även en ny överenskommelse mellan Kina och USA. Dessa deklarationer och initiativ är lätt att få till jämfört med en deklaration som alla parter till Klimatkonventionen ska skriva under. Frågan är nu om Thailand hoppade på något av dessa tåg.

Premiärminister Prayut fanns på plats under de första dagarnas högnivåmöte och annonserade att även Thailand sätter ett mål för nettonollutsläpp, vilket följer en pågående trend där många länder ansluter sig till nettonollutsläppsklubben. I övrigt syntes dock inte mycket av Thailand och en del artiklar och bloggar i Thailand handlar nu om Thailands brist på åtaganden och vilja att minska utsläpp. Jämfört med några andra ASEAN-länder var det ganska tyst från Thailand:

Över 100 länder, motsvarande 70% av den globala ekonomin, lanserade det globala metanlöftet (Global Methane Pledge). Från ASEAN finns Indonesien, Vietnam och Singapore med på listan. Men inte Thailand.

141 länder skrev under en deklaration om skog och landanvändning (Glasgow leaders’ declaration on forests and land use). Från ASEAN finns Brunei, Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Singapore, Vietnam, men inte Thailand.

Över 40 länder skrev under ett uttalande om att intensifiera ansträngningarna att göra kolkraft grönare (Global Coal to Clean Power Transition Statement): Brunei, Filippinerna, Singapore och Vietnam, men inte Thailand.

Flera ASEAN-länder anslöt sig till ett program för innovation inom jordbruket (The Global Action Agenda for Innovation in Agriculture): Indonesia, Malaysia, Laos, Filippinerna och Vietnam, men inte Thailand.

Man kan med andra ord inte säga att Thailand intar någon ledande position i klimatarbetet, i alla fall inte på den (synliga) internationella arenan. Ny lagstiftning för klimatpolitiken är på väg i Thailand, vi får se vad den säger när den väl är på plats.

Inlägget COP26 i backspegeln dök först upp på Thai Puls.

Anläggningen i Sirindhorn-reservoaren, cirka 660 kilometer öster om Bangkok, är världens största hydro-flytande solhybridsystem, som kombinerar två metoder för elproduktion, enligt den statligt drivna Electricity Generating Authority of Thailand. Medan 145 000 solpaneler utnyttjar ström från solen under dagen, omvandlar tre turbiner energi från strömmande vatten på natten.

Solfarmarna på 34 miljoner dollar, som anslöt sig till nätet den 31 oktober, är det första av 16 projekt som planeras i viktiga thailändska reservoarer, med en sammanlagd kapacitet på 2,7 gigawatt. Det är en del av landets strävan efter fler förnybara energikällor för att minska sitt beroende av naturgas, som för närvarande är den största källan för elproduktion.

Thailand kommer att nå koldioxid neutralitet 2050, före det tidigare målet 2065, lovade premiärminister Prayut Chan-o-cha tidigare denna månad vid FN:s klimatkonferens. Landet har satt som mål att minska alla utsläpp av växthusgaser till noll till 2065. Naturgas stod för nästan två tredjedelar av Thailands kraftproduktion förra året, medan vind-, sol- och vattenkraft kombinerade för mindre än 10 %, enligt till BloombergNEF.

Inlägget Thailand genererar nu elektricitet på världens största Flytande Solenergipark dök först upp på Thai Puls.

Under dagens högnivå-möte på COP26 fanns Thailands premiärminister bland talarna. Och som jag misstänkte (se söndagens blogg) kom besked om nya mål för Thailands klimatpolitik. Talet kan höras i efterhand här https://unfccc-cop26.streamworld.de/webcast/first-part-of-the-high-level-segment-for-heads-of-. Thailands nya åtagande ändrar dock inget på kort sikt. Prayut Chan-o-cha annonserade att Thailand nu har ett åtagande om netto-nollutsläpp till år 2065. Många länder och regioner (EU) har nyligen tagit på sig nettonollutsläpp (net-zero emission targets), inte minst Kina som har satt ett mål till 2060. Man kan diskutera värdet av dessa typer av mål eftersom de är så långsiktiga men den typen av diskussioner tar vi inte här – bloggarna handlar om att lyfta fram Thailands situation och politik.

Prayut nämnde även ett klimatneutralitetsmål till 2050 (carbon neutrality). Vad är då skillnaden mellan klimatneutralitet och nettonollutsläpp? Det första brukar handla om att man kompenserar de utsläpp man inte kan minska genom att köpa utsläppsrätter. Nettonoll brukar innebära att de utsläpp man inte kan minska ska neutraliseras av s k kolsänkor, dvs upptag av koldioxid i naturen. Vad det exakt betyder för Thailand i detta sammanhang får vi återkomma till när vi ser det formulerat på papper.

Generalen tillika premiärministern annonserade även att Thailand, med internationellt stöd, skulle kunna nå ett nettonollutsläpp år 2050 (dock hörde jag inget om ett tidigare klimatneutralitetsmål). En viss höjd ambition meddelades i och med att Prayut sa att Thailands nationella klimatplan skulle kunna resultera i en utsläppsminskning på 40% jämfört med en business-as-usual-referensbana till 2030 med internationellt stöd. Detta var en signal att om omvärlden förväntar sig mycket mer av Thailand, så får omvärlden vara med och betala. Även om Thailand är ett av länder som drabbas hårdast av klimatförändringar är det ju dock inte ett av de fattigaste länderna, så risken är att Thailand inte prioriteras för internationell klimatfinansiering.

Parallellt med högnivåmötet har de tekniska förhandlingarna startat. Denna gång finns en förväntan att reglerna för internationell utsläppshandel under Parisavtalet ska kunna antas och att Parisavtalets regelbok därmed skulle vara klar. Mer om det senare. Hursomhelst, en spännande start på COP26 i Glasgow.

Inlägget Thailand på Glasgow-mötet: Prayut med nya klimatlöften dök först upp på Thai Puls.

Under COP25 i Madrid innehöll den thailändska delegationen 75 personer, vilket är en stor delegation. Vad gör då alla dessa människor under ett COP-möte? Först bör man känna till att alla inte är där samtidigt. Ministrar brukar anlända mot slutet av förhandlingarna med sin stab för att lösa utestående politiska frågor medan tjänstemän som förhandlar tekniska frågor (t ex om rapportering av utsläpp) brukar vara mest involverade i början. Alla är heller inte direkt inblandade i klimatförhandlingarna. En COP innebär en mötesplats och ger möjlighet till bilaterala och multilaterala möten mellan ministrar, tjänstemän, akademiker, lobbyister, och företag.

Länderna förhandlar genom en större grupp där ett land får representera gruppens positioner. Det fiins många olika grupper och det kan lätt bli lite rörigt. Länderna är indelade geografiskt i olika regioner inom FN-systemet. Detta innebär exempelvis att det är regionerna som förhandlar inbördes och mellan sig när en ordförande för en förhandlingsgrupp ska tillsättas. Sen finns det grupper som har en särskild status, vilket kan ge fördelar inte minst för möjligheten att få internationell klimatfinansiering. Här finns till exempel Minst utvecklade länder, och Små ö-stater under utveckling.

Övriga grupperingar är mer intressedrivna. När nord ställs mot syd brukar G-77 (alla utvecklingsländer) försöka samordna sig. EU brukar tala med en röst. EU tillsammans med AOSIS (De små ö-staternas allians) brukar ofta driva klimatambitionen framåt tillsammans. Paraplygruppen (i stort sett industriländerna förutom EU) talar ibland i gemensam sak (länderna bildar ett paraply på jordgloben). En grupp som inte varit så aktiv senare år men tidigare var tongivande är BASIC (Brasilien, Kina, Indien och Sydafrika). En mer udda konstellation är Miljöintegritetsgruppen: Sydkorea, Mexiko, Schweiz, och några till. En obekväm grupp är Likasinnade utvecklingsländer – en blandning av oljeproducenter i flera regioner och kommuniststater i Latinamerika.

Noterbart är att ASEAN inte uppträder gemensamt under dessa möten trots att länderna i Sydostasien gör gemensamma uttalanden utanför COP och har ett klimatsamarbete inom ASEAN. Thailand ingår i den stora G-77 men är annars ett av få länder som inte tillhör en specifik intressebaserad grupp. Thailand gick med i Likasinnade utvecklingsländer 2013, men hoppade av några år senare. Detta kan ha berott på gruppens hårda linje och kanske ett ökat thailändskt självförtroende. Den thailändska delegationens kompetens (inte bara antal) har utvecklats markant under de senaste 5 – 10 åren och Thailand tar oftare ordet nu än tidigare, inte minst i tekniska frågor.

Framtiden får utvisa om ASEAN kan bli en mer tongivande aktör inom klimatförhandlingarna. Med Indonesien, Malaysia och Vietnam som medlemmar i Likasinnade utvecklingsländer är det kanske inte sannolikt, men detta kan förstås förändras. Thailands, Vietnams och Indonesiens men även Filippinernas klimatpolitik börjar konvergera och alla dessa länder har planer på att införa prissättning på koldioxidutsläpp. Laos, Kambodja och Myanmar tillhör gruppen Minst utvecklade länder och har andra nationella agendor. Gemensamt för ASEAN är att hela regionen Sydostasien är en av de mest utsatta för klimatförändringarna. Ett gemensamt ASEAN-förhandlingsblock måste kanske ta sin utgångspunkt i det. Thailand har (som beskrivits i förra bloggen) inte uppdaterat sina utsläppsmål, men, kanske kommer ett utspel under mötet, vem vet.

Inlägget Thailand på Glasgow-mötet (COP26) dök först upp på Thai Puls.

Under många år handlade dessa möten om genomförandet av Kyotoprotokollet, som är ett protokoll till Klimatkonventionen. Sedan 2015 handlar det dock mest om genomförandet av Parisavtalet som man kan säga ersätter Kyotoprotokollet. Den stora skillnaden mellan Parisavtalet och Kyotoprotokollet är att alla länder har någon form av åtagande under Parisavtalet medan Kyotoprotokollet bara innebar utsläppsminskningsmål för industriländerna. (Under Klimatkonventionen handlar utsläpp alltid om växthusgaser)

Mötet denna gång kommer framförallt att handla om två saker: klimatfinansiering och nationella ambitioner, två teman som tenderar att återkomma under dessa möten. “Ambition” handlar om att länderna, som i samband med att Parisavtalet etablerades 2015 utvecklade nationella mål och planer, s k Nationally Determined Contribution (NDC), och det finns nu en förväntan att många länder ska komma med uppdaterade, mer ambitiösa, klimatmål inför COP26.

EU har inför Glasgowmötet uppdaterat sin NDC och har höjt ambitionen från en minskning på 40% till 55% jämfört med 1990. EU:s förhoppning är förstås att andra länder också ska uppdatera sina NDCs och komma med högre ambition till Glasgow. Många länder har presenterat s k netto-nollmål. Netto-noll innebär att utsläppen av växthusgaser ska neutraliseras av upptag i skog och vegetation så att nettot av utsläpp blir noll. Kina har satt ett sådant mål till 2060 och EU ska ha en ekonomi med netto-nollutsläpp till 2050. Långsiktiga mål i all ära, de som är mer bekymrade över klimatförändringarna brukar framhärda att hög ambition i det korta perspektivet är desto viktigare.

Vad innebär då Thailands NDC eller klimatmål? Är Thailands mål ambitiöst? Thailand har uppdaterat sin NDC, men landet har inte höjt ambitionen. Man bör känna till att utsläppen av växthusgaser har ökat kraftigt i Thailand under de senaste tio åren. Det hänger förstås ihop med en stark ekonomisk tillväxt och ett omfattande beroende av naturgas, olja och kol för energiförsörjningen. Precis om många andra växande medelinkomstländer har Thailand satt ett utsläppsminskningsmål i förhållande till en förväntad utsläppsnivå 2030. Detta innebär att utsläppen i Thailand fortfarande kan öka fram till 2030, men, det kunde alltså vara värre.

Thailands mål är att minska utsläppen med 20% till 2030 jämfört med en business-as-usual ­referensbana, och man har också sagt att man kan nå 25% med internationellt stöd. Detta innebär att Thailand 2030 skulle kunna ligga på en utsläppsnivå på drygt 400 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta kan jämföras med Sverige som släpper ut cirka 50 miljoner ton per år. Sveriges mål, som en del i EU:s gemensamma NDC, innebär att Sverige ska minska utsläppen till 2030 med 40% jämfört med 2005. Sveriges egna nationella mål går ju sen utöver detta.

I jämförelse med Sveriges och EU:s mål framstår inte Thailands mål som särskilt ambitiöst, men man ska också komma ihåg att en av Klimatkonventionens viktigaste principer är att industriländerna ska gå före och att utvecklingsländer har rätt till utveckling. Icke desto mindre, en risk med den typen av mål Thailand har är att referensbanan överskattas. Om denna överskattning är omfattande kan det innebära att Thailand mer eller mindre inte behöver göra någonting för att nå målet på 20% till 2030. En organisation som granskar ländernas mål (https://climateactiontracker.org/) skriver att Thailands utsläppsminsknings mål är ”kritiskt otillräckligt”. Denna syn delas kanske inte av Thailands regering och kan också behöva förklaras (vilket jag kommer att göra i en senare blogg).

Nästa blogg kommer att handla om hur Thailand agerar i klimatförhandlingarna, på dessa partsmöten. Vilka samarbetar Thailand med, vilken roll spelar ASEAN och kommer Glasgowmötet innebära att Thailand förändrar sin klimatpolitik?  

Inlägget Thailands klimatpolitik dök först upp på Thai Puls.