Ordföranden i Thailands centralbank går till öppen attack mot sin egen organisation. Bankerna har minskat sin utlåning till småföretag nästan sjutton kvartal i rad – något inget annat land i Sydostasien har – och enligt honom har centralbanken varit alldeles för försiktig mot bankerna. Han vill att myndigheten börjar stickprovskontrollera avslagna låneansökningar.
Vem som säger det
Somchai Sujjapongse är ordförande i Bank of Thailands styrelse. Han tillträdde den 2 juni 2025, och gav på fredagen sin första större intervju i rollen – en genomgång av sina första arton månader.
Det är värt att veta vad posten faktiskt innebär, för det avgör hur man ska läsa kritiken. Ordföranden sitter inte i de kommittéer som fattar besluten. Penningpolitiska kommittén, kommittén för finansinstitut och betalsystemkommittén leds alla av riksbankschefen, Vitai Ratanakorn. Somchais rekommendationer är inte bindande för någon av dem.
Det här är alltså inte ett beslut. Det är styrelseordföranden som går till pressen med vad han inte har fått igenom internt.
Sjutton kvartal av krympande utlåning
Kärnan i kritiken är den här siffran: affärsbankernas utlåning till små och medelstora företag har minskat nästan sjutton kvartal i rad. Drygt fyra år. Somchai beskriver det som unikt inom ASEAN.
Forskning från Puey Ungphakorn Institute for Economic Research, PIER, som publicerades den 21 augusti i år, visar hur kapitalet i stället fördelas. Studien kombinerar företagens bokslut från 1999 till 2024 med centralbankens egna data på lånenivå.
- Bland de 30 procent effektivaste företagen hade bara ungefär ett av fem småföretag banklån – mot drygt 60 procent av de stora bolagen.
- Över 80 procent av de cirka 700 000 företagen i 2024 års databas hade inget registrerat banklån alls.
- Under 2025 gick mer än 75 procent av all företagsutlåning till omkring 15 000 stora bolag. Ungefär två femtedelar av den summan var koncentrerad till 25 stora koncerngrupper med sammanlagt cirka 1 000 bolag.
- Omkring 110 000 småföretag delade på ungefär en fjärdedel av den totala utlåningen.
Och de som får låna betalar olika. Bland de högeffektiva företagen låg räntan för småföretagen på omkring 7,8 procent, mot 3,9 procent för de stora. Dubbelt så dyrt.
Men risken är inte påhittad
Det finns en motbild, och den ska med. Vid utgången av 2025 låg andelen nödlidande lån bland småföretagen på omkring 9,0 procent. För de stora bolagen: 1,3 procent. Sju gånger skillnaden.
PIER:s modell justerade för låntagarens risk och för företagets egenskaper, och fann att de mindre företagen fortfarande betalade mer än modellen förutsåg – medan de stora betalade mindre. Men forskarna är själva tydliga med begränsningen: modellen fångar inte bankernas alla kostnader och strategier. Gapet i sig bevisar alltså inte att prissättningen är orättvis.
Det är en viktig reservation i en debatt där siffran 7,8 mot 3,9 annars lätt får leva sitt eget liv.
Vad Somchai vill ha gjort
Hans mest konkreta förslag: slumpvisa granskningar av avslagna låneansökningar hos de banker som har ovanligt höga avslagsfrekvenser. Centralbanken har redan befogenheterna, menar han, men använder dem inte.
Han anklagar myndigheten för att vara överdrivet tillmötesgående mot bankerna. Han erkänner att småföretagen har verkliga kreditrisker, svag produktivitet och bristfällig ekonomisk redovisning – men frågar om generella branschuteslutningar, utdragna bedömningar och orimliga villkor samtidigt stänger ute företag som faktiskt skulle klara ett lån.
Han går längre än så. Bankernas vinster omsätts enligt honom inte i produktiv finansiering. Prissättningen mot vissa småföretag kallar han orimlig, och de förmånliga räntorna till storbolagen beskriver han som en form av subvention. Att bankerna hellre lånar ut till stora företag eller placerar i obligationer och aktier får samma kritik, och han föreslår att det ska kosta mer för banker som parkerar överskottslikviditet i centralbankens repomarknad.
Lagändringen som blev en paragraf
Den andra halvan av kritiken handlar om lagstiftningen.
Styrelsen beslutade i juni 2025 att centralbankens lagar skulle ses över – lagen om finansinstitut, centralbankslagen och valutalagen. Efter ett och ett halvt år hade ledningen lagt fram förslag om att ändra en enda paragraf i lagen om finansinstitut, och i övrigt kommit fram till att lagändringar inte behövdes.
Somchai är inte nöjd. Han pekar på att utredningen gjordes nästan helt med intern personal, och vill att finansministeriet, Council of State och det nationella ekonomiska rådet NESDC bjuds in, tillsammans med berörda parter, så att både skälen för och emot presenteras för styrelsen.
Argumentet att lagändringar kan dra på sig politiskt tryck avfärdar han. Att resonera så, menar han, är att visa för lite förtroende för det parlamentariska systemet.
Också: siffrorna om kontantuttagen
Somchai ifrågasätter dessutom uppgifter som riksbankschefen presenterade den 29 oktober. Jämfört med januari rapporterade centralbanken att värdet på de kontantuttag som omfattas av dess åtgärder hade fallit med över 57 procent, och att uttagstransaktionerna i fysiskt guld minskat med över 85 procent.
Hans invändning: siffrorna visar bara transaktionerna över rapporteringsgränsen. Om pengar i stället tas ut i många mindre poster – så kallad structuring – syns det inte i statistiken. Tidigare ärenden hos myndigheten mot penningtvätt visar att structuring förekommer, men bevisar inte att det är förklaringen här. Han vill också veta om guldsiffran mäter antal transaktioner, vikt eller värde.
Riksbankschefen får ändå ett sammantaget godkänt betyg av sin ordförande.
Varför det här angår fler än bankfolk
Bakgrunden i PIER:s material är dyster läsning. Den genomsnittliga tillväxten har fallit från 5,3 procent under 2000–2007 till 3,7 procent under 2010–2019 och 2,4 procent under 2021–2025.
Mellan 2013 och 2024 sjönk företagens avkastning på tillgångar från 8,3 till 6,3 procent – trots att vinstmarginalerna steg från 6,7 till 7,1 procent. Intäkterna per baht i tillgångar föll från 1,24 till 0,88 baht. Företagen tjänar alltså mer per såld vara, men får ut mindre av sitt kapital.
Det går igen i tillverkning, i traditionella och moderna tjänster och i fastigheter. Enligt PIER är den största enskilda förklaringen att befintliga företag blir mindre effektiva, följt av svaga nya aktörer. Omfördelningen av kapital har inte förbättrat effektiviteten, och att ineffektiva företag försvinner har hjälpt förvånansvärt lite.
För den som driver en liten verksamhet i Thailand – restaurang, butik, verkstad – är det här inte en abstrakt debatt. Det är förklaringen till varför banken säger nej, och varför räntan är dubbelt så hög som för den stora kedjan längre ner på gatan.
Det här vet vi inte
- Om något av förslagen genomförs. Ordföranden har ingen beslutsmakt i de kommittéer som avgör saken.
- Hur centralbankens ledning svarar. Någon replik från riksbankschefen har inte publicerats.
- Om utlåningen till småföretagen vänt. Somchai konstaterar att stödprogrammen SMEs Credit Boost och SMEs Secure+ behövs, men att deras lånevolymer inte visar att nedgången är löst.
- Vad som händer med de försenade projekten Your Data/Open Data, Data Bureau och SME Credit Portal, som han kritiserar för att ha dragit ut på tiden.
Uppgifterna är kontrollerade den 15 november 2026 mot thailändsk rapportering. Intervjun gavs den 14 november. PIER:s studie publicerades den 21 augusti 2026. Somchai har sagt att han återkommer med en ny genomgång när han suttit två år som ordförande.
Källor
- Thansettakij den 14 november 2026 – intervjun, lagöversynen och kritiken mot avslagen på låneansökningar
- The Nation Thailand den 14 november 2026 – PIER:s siffror, räntejämförelsen och frågorna om kontantuttagen
- InfoQuest den 14 november 2026 – betyget på riksbankschefen och de sjutton kvartalen
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
