Sverige har varit utan vald regering i 61 dagar. På fredagen gick Centerpartiets deadline ut, och både Socialdemokraterna och Moderaterna lämnade in sina ”totalpaket”. På fredagskvällen plockade Ulf Kristersson fram ett oväntat namn för att sälja in sitt: Tage Erlander.
Vad som hände på fredagen
Centerpartiet hade krävt att både Magdalena Andersson och Ulf Kristersson skulle lämna in varsitt samlat förslag – ett totalpaket – som visade tre saker: vilken politik de vill genomföra, vilka partier de vill regera med, och hur de tänker få igenom sin politik i riksdagen.
Tiden gick ut under fredagen den 13 november. Båda levererade.
C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist meddelade därefter att partiet ska ”gå igenom förslagen noggrant” i sina interna beslutsprocesser. Besked väntas på måndagen.
Genom manövern har hon tagit taktpinnen i regeringsbildningen, konstaterar Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola.
– Det var väl väldigt sturskt. Centern, precis som alla partier, vill visa att de tar ansvar och sätta sig själva i centrum, säger hon.
Det är en omsvängning i sig. Centerpartiet har under hela hösten pekats ut som problemet i regeringsbildningen. Med kravet på totalpaket blev de i stället den som bestämmer tempot.
Erlander-greppet
På fredagskvällen kommenterade Kristersson sitt eget paket i en debattartikel i Aftonbladet. Det han vill bilda är en borgerlig mittenregering i minoritet bestående av Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna – en regering han tror har goda möjligheter att tolereras av riksdagen.
Och så kom greppet. För att visa hur en sådan regering skulle samarbeta med sin opposition hänvisade Kristersson till Tage Erlander:
”Tage Erlander genomförde på sin tid veckovisa möten i riksdagen med oppositionspartiernas ledare för att stämma av aktuella frågor”, skriver han.
Alltså: Sveriges längst sittande statsminister någonsin, socialdemokraternas egen ikon, åberopad av en moderatledare mitt i en strid om makten.
– Det är ett sätt att kasta den heta potatisen i Socialdemokraternas knä, säger Madestam, som kallar greppet ”lite fräckt”.
Hon drar en parallell till i somras, när den tidigare S-ledaren Håkan Juholt publicerade en bild på sig själv vid Gösta Bohmans grav med texten ”En representant för en anständig höger”.
– Man ska väl vara lite försiktig med att använda de andra partiernas största ledare – men det står ju alla fritt att göra det.
Själva idén med veckovisa möten ger hon inte mycket för.
– Stämningen mellan S och M, inte minst mellan Kristersson och Andersson, är inte speciellt god för den typen av upplägg. Jag tror inte att Socialdemokraterna vill bidra till att en Kristerssonsregering hankar sig fram, säger hon.
Vad de lockar med
Kristersson ville inte redovisa detaljerna i erbjudandet till Centerpartiet offentligt – det är deras interna överläggningar, menade han – men beskrev inriktningen som välfärd och tillväxt. Det som läckt ut handlar om sänkta skatter, stärkt äganderätt för skogsägare och lättat strandskydd. Det är klassiska centerfrågor, och det är inte en slump.
Magdalena Andersson har gått en annan väg. Den 8 november meddelade hon att hon vill bilda regering med S, MP och C – och stängde därmed regeringsdörren för Vänsterpartiet. I sitt paket uppger hon att V ändå garanteras inflytande.
Där ligger Centerpartiets dilemma blottat. Partiet har sagt nej till V i regering, och nej till att stödja en regering som samarbetar med Sverigedemokraterna. Båda erbjudandena kräver att de tummar på något.
Varför det tagit 61 dagar
Det här är siffran som förklarar hela hösten.
I valet den 13 september blev Socialdemokraterna största parti med 28,02 procent och 99 mandat. Moderaterna fick 70, Sverigedemokraterna 62. Valdeltagandet låg på 84,9 procent.
Men det avgörande är hur de 349 mandaten faller ut i block: S, V, MP och C har tillsammans 176 mandat. Tidöpartierna har 173.
Tre mandats skillnad – och bara om Centerpartiet räknas till den ena sidan. Gör de inte det finns ingen majoritet alls. Det är hela förklaringen till varför två statsministerkandidater redan röstats ner i riksdagen, först Magdalena Andersson i oktober och sedan Elisabeth Thand Ringqvist i november, och varför uppdraget till slut hamnade hos Kristersson.
Han leder i dag en övergångsregering, sedan han begärde sitt entledigande den 17 september.
Det här vet vi inte
- Vad Centerpartiet svarar. Besked väntas på måndagen, men partiet har inte bundit sig vid någon tidpunkt.
- Vad paketen innehåller i detalj. Varken S eller M har publicerat sina erbjudanden i sin helhet.
- Om det räcker. Även med C:s stöd krävs att tillräckligt många lägger ner sina röster i en statsministeromröstning.
- Om det blir extraval. Frågan har börjat diskuteras på allvar, men inget parti driver den öppet.
Det här följer vi
- Centerpartiets besked på måndagen.
- Om en tredje statsministeromröstning utlyses, och vilket underlag den i så fall vilar på.
- Vad som händer med budgeten om regeringsfrågan drar ut ytterligare.
Uppgifterna är kontrollerade den 14 november 2026 mot svensk rapportering och Valmyndighetens fastställda valresultat. Regeringsbildningen är en rörlig fråga och läget kan ha ändrats sedan publiceringen.
Källor
- Aftonbladet den 13 november 2026 – Erlander-hänvisningen och Jenny Madestams analys
- SVT – deadline för totalpaketen och partiernas egna besked
- SVT – Kristerssons förlängda sondering
- Riksdagsvalet 2026 – mandatfördelning och valdeltagande enligt Valmyndighetens fastställda resultat
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
