Myndigheterna i Trat förbereder nu en omfattande sanering av området runt Huai Raeng-reservoaren i Muang-distriktet, efter att en utredning avslöjat att investerare sedan tidigt 2025 ockuperat mark kring vattentäkten och gjort om den till kommersiella durianodlingar. Myndigheter förbereder sig på att röja mer än 600 rai olagliga durianplantager runt Huai Raeng-reservoaren i Muang-distriktet i den östra provinsen, som en del av en insats mot intrång från investerare. Insatsen följde en utredning av påståenden om att investerare olagligt ockuperat mark vid reservoaren och gjort om den till kommersiella durianodlingar sedan tidigt 2025.
Fyra personer har redan gripits. Watchara Sunthornphakdee, chef för Trats kontor för naturresurser och miljö, sa på fredagen att myndigheterna gripit fyra personer för brott mot förbud mot intrång den 10 april. De misstänkta har lämnats över till utredare för vidare förhör, i hopp om att kunna spåra fler inblandade – och inte minst de finansiärer som ligger bakom hela upplägget.
Tjugo odlare, bara fyra gripna
Enligt Chaiyakorn Luntha, chef för ingenjörsavdelningen och tillförordnad direktör för Trats bevattningsprojekt, är omfattningen större än man först trott. ’Mer än 600 rai befanns ha röjts och tagits i besittning för durianodling, med cirka 20 markockupanter inblandade. Fyra har gripits, medan tre har flytt området. Resten tros vara utomstående’, säger Chaiyakorn. Myndigheterna satte först upp skyltar som förbjöd användning av marken och gav de ansvariga en chans att anmäla sig frivilligt och gå igenom den lagliga processen – men ingen hörde av sig innan tidsfristen löpte ut.
Nästa steg blir därför drastiskt: bevattnings- och skogsmyndigheterna förbereder sig på att söka godkännande för att avlägsna grödorna och fälla alla durianträd i området inom en snar framtid. Man kan tycka synd om enskilda odlare som hamnar i kläm, men när skyddad mark kring en vattentäkt exploateras kommersiellt i den här skalan finns det sällan någon enkel väg tillbaka.
Inte första gången
Det här är långt ifrån ett isolerat fall. Redan i februari förra året uppmärksammades liknande intrång vid samma reservoar, då en granskning visade att skogsmark hade röjts för durianodling utan att några ’inkräktare’ påträffades på plats. Rapporter har också pekat ut kinesiska investerare som en drivande kraft bakom expansionen – man har helt enkelt köpt rättigheter av lokala bybor som länge väntat på ersättning för mark som staten en gång exproprierade, och som därför saknat kapital att odla själva.
Problemet är långt ifrån unikt för Trat. I grannprovinsen Chanthaburi rullade myndigheterna nyligen upp en durianträdgård på 400 rai misstänkt för intrång på skyddad skogsmark, och i Chachoengsao har ytterligare cirka 344 rai kartlagts i liknande ärenden. Bakgrunden är den rekordstora efterfrågan på thailändsk durian, särskilt från Kina – en exportmarknad värd flera miljarder kronor som gjort att mark helt plötsligt blivit skyhögt värdefull, ibland till priset av skyddad natur och vattenkvalitet nedströms.
Varning till tjänstemän
Trats biträdande guvernör Peera Iemsunthorn var tydlig när han talade vid ett möte med provinsens kommitté för skogsskydd på fredagen. Han uppmanade myndigheter att skärpa den långsiktiga övervakningen av allmän mark, med regelbundna inspektioner och tydliga kartor över gränserna – för att stänga de kryphål som gjort det möjligt för markockupanter att hävda okunskap om lagen.
Han gick också hårt åt sina egna: tjänstemän som brister i sina uppgifter och tillåter fortsatt intrång kan åtalas enligt paragraf 157 i strafflagen för tjänstefel. Med tanke på hur många anmälningskanaler som numera finns – från antikorruptionsmyndigheten NACC till provinsens klagomålscentraler – menade han att allmänhetens granskning aldrig varit effektivare, och att statstjänstemän därför måste sköta sitt jobb med full transparens.
För oss som älskar att besöka Trat, äta färsk durian vid vägkanten eller ta båten vidare till Koh Chang, är det här en påminnelse om att paradiset inte sköter sig självt. Bakom varje frukt kan det dölja sig en historia om mark, pengar och makt – och den här gången verkar myndigheterna faktiskt mena allvar med att reda ut den.
