Vad händer om kung Harald dör? Så säger grundlagen – och så gick det till 1991

Det är en fråga många ställer sig just nu, och det finns inget pinsamt med att undra: vad händer rent praktiskt om en norsk kung dör?

Kung Harald V lever – hans tillstånd beskrivs som mycket allvarligt, och familjen är samlad på Rikshospitalet. Men eftersom frågan ställs, och eftersom svaret faktiskt är ovanligt tydligt reglerat, går vi igenom det här.

Och vi har ett exakt facit att luta oss mot: den 17 januari 1991.

Det sker i samma sekund

Det här är det som förvånar flest.

Det finns ingen paus, inget mellanrum, ingen kröning som måste hinna genomföras. I samma ögonblick som en norsk monark avlider blir tronföljaren kung.

När kung Olav V dog på Kongsseteren utanför Oslo den 17 januari 1991 klockan 22.20 var kronprins Harald kung Harald V redan innan beskedet nått ut i landet.

Därav uttrycket: Kungen är död – leve kungen.

Skulle det ske nu blir kronprins Haakon alltså kung omedelbart. Vilket regentnamn han tar väljer han själv, men Haakon VIII är det troliga – den senaste med det namnet var hans farfars far, Haakon VII.

Så såg dygnen ut 1991

Ordningen efteråt är noga inövad:

Samma natt. Det officiella dödsbudet gavs i ett extraordinärt statsråd på slottet vid midnatt.

Dagen efter. Kung Harald höll sitt första tal som monark den 18 januari.

Fyra dagar efter. Den 21 januari avlade han eden inför Stortinget enligt grundlagens paragraf 9. Formuleringen är fastslagen sedan 1814: ett löfte att regera Norge i enlighet med dess konstitution och lagar. Det var vid det tillfället han bad om folkets stöd och antog valspråket ”Alt for Norge”.

Tretton dagar efter. Begravningen hölls i Oslo domkyrka den 30 januari, ledd av biskop Andreas Aarflot. Därefter fördes kistan till Slottskirken på Akershus fästning, och Olav V lades till vila i Det Kongelige Mausoleum vid sin hustrus sida.

Fem månader efter. Signingen – den kyrkliga välsignelsen av kungaparet – ägde rum i Nidarosdomen i Trondheim den 23 juni, följt av en rundresa genom landet.

Därför skyndar biskoparna hem

Nu blir en detalj från torsdagen begriplig.

Stortingspresidenten Masud Gharahkhani avbröt en resa och skyndade hem till Oslo. Det gjorde även hela det norska biskopskollegiet.

Det är ingen slump. Titta på listan ovan: det är Stortinget som tar emot den nye kungens ed, och det är kyrkan som håller begravningen och signingen. De två institutionerna har konkreta uppgifter vid ett tronskifte, och de måste finnas på plats i Oslo.

Att de rör sig hemåt betyder inte att något inträffat. Det betyder att man förbereder sig.

Landssorg, flaggor och vardagen

Vid en monarks död utlyses landssorg i Norge. Flaggor går på halv stång på offentliga byggnader, och det gäller även privatpersoner som vill flagga.

Något generellt stopp för samhället blir det däremot inte. Skolor och förskolor håller öppet som vanligt, arbetsplatser likaså. Däremot ställs offentliga arrangemang och nöjestillställningar in eller flyttas, och public service lägger om tablåerna.

Begravningsdagen brukar hanteras särskilt, med tyst minut och sändningar i NRK.

En sak som gör 2026 annorlunda

1991 stod Norge inför ett tronskifte där tronföljaren var 53 år och sedan länge förberedd.

I dag är kronprins Haakon 53 år – jämnt lika gammal som fadern var då – och han har dessutom redan fungerat som tillfällig regent under kungens sjukdomsperioder. Ledet efter honom är också klart: prinsessan Ingrid Alexandra, 22, blir tronföljare och skulle en dag bli Norges första regerande drottning sedan medeltiden.

Så på det konstitutionella planet är Norge väl förberett. Det är på det mänskliga planet det är svårt – och det är det man ser på Slottsplassen just nu, där tusentals lagt ner blommor för en kung som fortfarande lever.

Vi följer utvecklingen. Läs vår senaste rapportering om kung Haralds tillstånd här.

Av: Cissi Andersson