Reuters rapporterar att iranska myndigheter har utarbetade planer på att slå mot sjökablarna i Persiska viken om kriget blossar upp igen. Den naturliga följdfrågan är om det är samma kablar som bär internettrafiken mellan Asien och Europa. Svaret är nej – och delvis ja.
Det korta svaret
Stamkablarna mellan Singapore och Europa går inte inne i Persiska viken. De passerar utanför, via Arabiska havet, och viker sedan upp i Röda havet och vidare över Egypten till Medelhavet.
Persiska viken är en återvändsgränd. Ingen genomgående Asien–Europa-trafik behöver gå in där.
Men – och det är det som gör hotet verkligt – samma kabelsystem har avgreningar in i viken för att betjäna Gulfstaterna. Och det finns kablar som enbart ligger där inne.
Kablarna det handlar om
| System | Sträckning | Berör Gulfen |
|---|---|---|
| SEA-ME-WE 4 | Singapore–Frankrike, 18 800 km | Ja, landar i Förenade Arabemiraten och Saudiarabien |
| SEA-ME-WE 5 | Singapore–Frankrike, 20 000 km | Avgreningar |
| AAE-1 | Hongkong–Frankrike, 25 000 km | Ja, landar i Oman, Emiraten, Qatar och Saudiarabien |
| EIG | Storbritannien–Indien | Ja, Oman, Emiraten, Saudiarabien |
| GBI | Ring runt Persiska viken | Ligger helt inne i viken |
GBI är den tydligaste måltavlan. Systemet beskrivs som en självläkande ring som binder ihop länderna runt Persiska viken och vidare ut mot Europa och Asien.
Thailand ligger på samma kablar
Här blir det relevant härifrån sett.
Både SEA-ME-WE 4 och AAE-1 landar i Thailand. SEA-ME-WE 4 beskrivs som den primära internetstammen mellan Sydostasien, Indiska halvön, Mellanöstern och Europa.
När du i Pattaya eller Hua Hin öppnar en svensk sajt går trafiken med stor sannolikhet på något av de här systemen.
Den verkliga flaskhalsen heter Egypten
Om man letar efter punkten där Asien–Europa-trafiken faktiskt är sårbar är det inte Hormuzsundet.
Det är den smala korridoren genom Röda havet och över Egypten, där praktiskt taget samtliga kablar mellan de två världsdelarna passerar på en handfull mil landbacke.
Det har redan hänt
I februari 2024 skadades flera sjökablar i Röda havet samtidigt, däribland AAE-1, SEACOM och EIG.
Resultatet: omkring 25 procent av internettrafiken mellan Europa, Asien och Mellanöstern påverkades.
Det är den storleksordning man ska ha i huvudet. Inte att internet slocknar, utan att en fjärdedel av kapaciteten på en sträcka försvinner och resten får trängas – med längre svarstider och strypt kapacitet som följd.
Vad ett angrepp i viken skulle betyda
Ett avbrott inne i Persiska viken skulle slå hårdast mot Gulfstaterna själva: Emiraten, Qatar, Bahrain, Kuwait, Irak och Saudiarabiens östkust.
För trafiken mellan Thailand och Sverige skulle effekten bli betydligt mindre, eftersom den vägen inte går genom viken. Däremot drabbas Dubai som knutpunkt – och en hel del trafik dirigeras om via Dubai.
Kort sagt: det vore allvarligt, men inte på det sätt rubriken antyder.
Om källorna
Reuters artikel bygger på uppgifter från tjänstemän och ligger bakom en spärr som inte går att läsa maskinellt. Vi återger därför bara vad Reuters rapporterar i sak, och har inte kunnat granska deras källredovisning.
Uppgifterna om kablarnas sträckning, landningspunkter och tidigare avbrott är däremot kontrollerade var för sig mot öppna uppgifter om respektive kabelsystem.
Källor
- Reuters – Iran has detailed plans to hit Gulf undersea cables if war resumes, officials say, 23 oktober 2026.
- Tekniska uppgifter om SEA-ME-WE 4, SEA-ME-WE 5, AAE-1, EIG och Gulf Bridge International: respektive kabelsystems redovisade sträckningar och landningspunkter.
- Avbrottet i Röda havet i februari 2024 och dess omfattning.
Av: Bernt Johansson
67 år lever i Thailand
