Obalansen som ligger bakom spänningarna
Fakta först: USA vill sänka EU:s tullar på bilar från 10 % till samma nivå som USA har — 2,5 %. Det är ingen oskälig begäran, utan en enkel fråga om lika villkor.
Samtidigt har USA tullar på bourbon och sprit på 25 %, medan EU inte har några tullar på sprit – där är EU:s tullnivå 0 %. USA har också högre tullar än EU på flera jordbruksprodukter, till exempel mejeriprodukter och nötkött. EU har däremot höga tullar på fläsk, medan USA inte har någon tull alls på fläsk.
Det här är bara några exempel på den tydliga obalansen i handelsrelationen mellan EU och USA.
Vad gör EU då?
EU kräver att USA ska sänka sina tullar — samtidigt som EU håller fast vid sina egna höga tullar som hindrar amerikanska exportörer. Det är som att stå med en fot i dörren och stänga den med den andra.
Varför blir det så?
Delvis beror det på att EU-länder som Tyskland har stora inhemska intressen som måste skyddas, särskilt inom bilindustrin och jordbruket. Ursula von der Leyen och andra EU-ledare försöker ofta framstå som ”USA-vänliga”, men i praktiken blockerar de ofta de förändringar som krävs.
G7 och Tysklands roll
Under det senaste G7-mötet i Durban krävde Tysklands finansminister Lars Klingbeil ett snabbt slut på tariffkriget och varnade för de ekonomiska konsekvenserna av höga tullar. Vänstermedia har i stor utsträckning stött Klingbeil och lyft fram hans position, medan den tyska förbundskanslern Friedrich Merz, som faktiskt står upp för Trumps syn på handelsobalansen, har ignorerats eller tystats ned i media.
Den verkliga saken
Problemet är att i praktiken gäller detta alla länder — alla vill ha fördelar och öppna marknader för sin export, men få vill ge något tillbaka. USA har tröttnat på att bli utnyttjat och ”rövknullat” av hela världen i handeln. Det är därför Trump använder hårda metoder för att försöka förändra detta.
Varför är Trump egentligen ”förståelig”?
När Trump hotar med höga tullar är det i själva verket ett sätt att tvinga fram en jämnare spelplan. Han vill att USA:s export ska få lika villkor som EU:s export, något som har legat på bordet i årtionden utan att lösas.
Media spelar en roll
Vänstermedia och stora medier har ofta vinklat detta som att Trump är aggressiv och orimlig, medan EU är offer för ”dumma” hot. Men verkligheten är att EU:s agerande ofta är minst lika provocerande — de vill få allt utan att ge något.
Slutsats
Handeln mellan EU och USA är inte svartvit. Det är en kamp om lika villkor. Det är inte orimligt att Trump kräver detta. Det är orimligt att EU inte är beredda att mötas på mitten. Om media och politiker istället beskrev detta som det är, skulle fler förstå att det handlar om reell rättvisa och inte bara politisk retorik.
